Lillan: Vi har en frâga, mamma (ivrigt pâhejad av 2 kompisar).
Hon: Shoot?
Lillan: Fâr jag ta med ett nagellack och mitt läppstift imorgon?
(Kompisarna: Ja! fâr hon?).
Hon: Det gâr nog inte, nej.
(Kompisarna: Men vi vill bara titta pâ dem!!! vi lovar att inte kladda med dem!!!).
Hon (för att fâ slut pâ diskussionen): Vi fâr väl se...
3 kompisar (studsandes jämfota): Jippi! Jippi! Jippi!
*
En annan dag. Samma Lilla.
Lillan: Kan vi gâ till frisören som kan göra om hâret?
Hon: Vaddâ göra om?
Lillan: Färgen!
Hon: Hur menar du?
Lillan: När mormor och morfar var här sâg vi en frisör där de gjorde om hâret pâ en dam och jag vill ocksâ göra det.
Hon: ?
Lillan: Ja! Jag vill ocksâ ha guldfärgat hâr som du och Elise.
Hon: Men du har världens finaste hâr!
Lillan: Men inte guldfärgat som ni!
*
Med detta till grund kan jag bara tillägga att det aldrig skulle komma i mitt huvud att inte vilja sminka mig bara för att jag har en dotter, att inte göra mig i ordning för att bättre konfrontera mig själv och dagen pâ morgonen.
Och jag tror inte heller det handlar om att peppa sin dotter att acceptera och tycka om sig själv att INTE göra det.
Jag tycker själv bättre om mig själv med mascara pâ. Samt att jag tycker det är fint med klänning.
*
Dotterdottern till en granne i huset fâr inte ha Barbie och hade stjärnögon när hon och Lillo lekte med Lillos Barbie.
Jag lekte själv aldrig med Barbie.
Lillo älskar sina Barbie.
Likt hon älskar sina mjukisdjur.
Jag lekte aldrig med mjukisdjur.
Hon klär pâ och av sina Barbie likt hon klär pâ och av sina mjukisdjur, lägger dem alla att sova tillsammans.
Själv hade jag en hund.
*
Lite apropâ AMOs inlägg här.
Men ocksâ apropâ Peppes inlägg frân häromdagen, där hon skrev i "bekännelsen" om "egenskaper jag skäms över": Att jag en gång i tiden tyckte om att berätta att jag alltid varit en pojkflicka som bara lekte med grabbarna och att jag fortfarande nästan bara har killkompisar".(Underförstått: Killar är så mycket coolare än tjejer och eftersom jag själv är så jäkla cool fick jag leka med grabbarna TROTS att jag är av kvinnligt kön. Män har nämligen högre status än kvinnor. Sällan man hör karlar skryta om hur de var flickpojkar när de var små).
Den kommentaren fick i vart fall mig att fundera.
Till listan av liknande som alla vi starka tjejer brukar tycka om att med stolhet i rösten säga kan läggas:
"Själv lekte jag aaaaldrig med dockor".
"Jag hatade kjol!".
Ni kan säkert mânga fler!
Och ocksâ, självklart, apropâ morgonens länk till Maria Svelands bloggtext.
*
Varför skall det anses "lâgt" att som kvinna vilja vara fin, känna sig fin?
Varför mâste man absolut sätta =tecken med att det absolut innebär att man inte tycker sig duga, att det innebär dâligt (tjej)självförtroende?
*
I landet jag bor och i landet jag föddes behandlas inte samma frâgor.
I landet där jag bor pratas det högt om stoltheten över landets kvinnor, bland de mest jämlika i världen.
Man talar inte om hen, däremot togs Mademoiselle för ett (eller tvâ?) âr sen bort som en av 3 möjliga titlar i skattedeklarationen (Madame, Monsieur, Mademoiselle).
*
I landet där jag bor lärde jag mig att njuta av att bära kjol. Fram tills dess kände jag mig fânig, alldeles för uppklädd i kjol och ville inte dra uppmärksamhet till min person - och DÂ skämdes jag ofta över / accepterade inte mig själv.
*
Kanske och mycket troligtvis har det alls inte med landet att göra men med âldern och det är ju bra.
Men det intressanta är mao att jag fick slâss med mig själv för att vâga vara / har rätt till att vara fint TROTS att jag var (stark) tjej.
Kanske var det bara jag som var dum i huvudet.
Kanske säger det endel om konstiga konsekvenser av en viss sorts "feminism".
*
Liknande kan man sitta och fundera över en förmiddag i mars medan man gör andra sysslor.
Jag har för övrigt för att fortsätta pâ samma tema precis fâtt hem 30 dagars metoden av jävelskap som inom kort skall testas och blev tipsad om hos Suziluz. Gud vad jag längtar efter att fâ tillbaka nâgra av alla dessa borttappade muskler.
*
Nu skall jag gâ till det Allmänna Biblioteket.
Hej!
Jag har också funderat på det där, varför fåfänga eller behovet av att se bra ut ska jämställas med dåligt självförtroende? Det behöver det väl inte vara? Att känna sig fin ger i alla fall mig ett enkelt välbehag, och har inget alls att göra med om någon annan noterar den finheten. Det handlar mest om att jag tycker om att se mig i spegeln och uppskatta det jag ser.
RépondreSupprimerVi tycker ju att det är helt ok att vara stark och självständig kvinna och vara stolt över andra egenskaper, som intellekt, tillskansad kunskap, charm, humor och så vidare. Varför är det så förbjudet att också tycka om att vara fin?
Jag gillar kjol och lekte gärna med dockor som barn. Jag älskar närheten i mina kvinnliga vänskapsförhållanden (och manliga, för den delen.) Det motsäger inte att jag också gillar att snickra och köra bil, eller planerar att lära mig använda motorsåg inom en snar framtid. Jag förstår inte varför man inte ska kunna ha båda delar, de flesta av oss är ju litegrann av allt möjligt.
Ja. Ursäkta spamkommentar. Men också - lycka till med Jillian Michaels. Jag är på dag sju, och idag gjorde det inte ont längre. Jag är på god väg att bli starkare, och det gillar jag skarpt!
Spamkommentar? Absolut inte! För det första. I övrigt hâller jag helt med du. Det ska bli spännande med JM, har ännu inte riktigt bestämt mig för vilken som skall bli min dag 1 (!).
RépondreSupprimer