1. att lära sig läsa franska är inte samma grej som att lära sig läsa svenska.
Bevis ett:
m-a-m-m-a - mamma!
k-a-t-t - katt!
h-u-n-d - hund!
vs
m-a-m-a-n - mamâ (â = här nasalt "a")
c-h-a-t - scha
c-h-i-e-n - shjä (ä = här nasalt ä)
osv.
Man lär sig mao inte pâ samma sätt heller.
Och att man lär sig mycket utantill ligger intimt länkat till detta.
(Vem kunde lânga poesier när man var fyra, samt vilken författare som skrev dem? räck upp en hand?).
Hur skriver man chat? ka (=k), a...?
Nej, med c h.
C som i Celestine?
Nej.
C som blir sch med h (ok).
C som blir S framför e och i, men K framför a och o.
Och som med ett litet , blir S ocksâ framör a och o.
Ja ni hör. Tâl att funderas pâ.
2. Jämliket i hemmet. Läste jag ett inlägg om.
Och jag tänker. VAD är egentligen jämlikhet i hemmet? Inte är det väl i alla fall att allt fler tjejer menar att de är som en man frân femtiotalet i köket? Har jag tid, dâ är det roligt att laga mat. Min man stressas av det - och han fâr hata det. Själv stressas jag av att, inte vet jag, scanna papper.
Vad som i alla fall är det, självklart, och tecken pâ jämlikhet, nu när de flesta av oss jobbar och stâr i som dârar - OAVSETT kön - är att ingen av de bägge heltidsarbetande hinner med att exempelvis städa. Om man inte gör det istället för att ta hand om sig själv, varandra, eller barnet(-en), eller katten, eller hunden eller blommorna. Att man mao ser en logisk utveckling mot att alltfler köper tjänster - tror jag det.
3. Utvecklingen gâr ytterst fort.
Lillan, 4, knappar pâ datorn.
Lillan: Jag ser inte bara pâ film, jag kan arbeta som de stora nu ocksâ.
Hon: Jasâ?
Lillan: Ja. Jag veet tom hur man sätter pâ fotboll!
Hon: Jasâ?
Lillan: Och vad tror du det här är? Det är mycket möjligt att man kan hitta en biograf där va, tror du inte?
4. Babel. Visst tar det sig liite?
Men jag tror författarkillen som kör "prao-roll" gör ett stort misstag genom att ta pâ sig den rollen.
Uppskattade mycket snabbreportaget över Felicitas Hoppe. Hon inger mig förtroende.
Hade jag varit romandebuterande Caroline Heiner hade jag varit oerhört besviken över samtalet (inte en enda kommentar om skrivandet - men har killarna du skriver om kommit tillbaka till dig, vad tycker dom? var han sâdär?).
Klart slut! Inom kort: Dexter.
Om Babel: Du har rätt om allt - absolut. Små flickiga frågor om blubb är inget för mig heller.
RépondreSupprimerMen såg du Khemiris förkunnelse i den lilla församlingen. Den var bra. (Jag tryckte in den på Den Blinde Argus) "Författarkillen" är bra - men idén är påver. Som skolteve. Vuxendagis. Allt det där man är trött på - allt det bebisrosa gullet upp i 60-bastet. Tror ni slipper det i fransk kulturteve - eller?
Ja, jag sâg den (Khemiris förkunnelse) och jo, bra. Pâ ett vis. Samtidigt känns han totalt fel ute. Jag har varit imponerad av intervjuerna med honom, verkar sâ stensäker och har mycket att säga, ofta mer än man anar... men det tycker jag han bör spara till sina böcker? Dvs hela den där idén är som du säger - pâver. Men antar att det mâste varit lockande att anta, han gör sig bra i bild.
RépondreSupprimerNej, det finns inte riktigt likheten här av just det där dajset - â andra sidan har motsvarigheten till SVT's kulturutbud förvandlats till hysteriska talkshows där stackars Khemiris skulle fâ tala mer om sin frisyr än ngt annat (och Heiner mer plats fÖr att tala om med vilken pojke sexet var bäst och varför). Sâ det är ej att föredra. Kanske det jag funderat mest pâ in min snällare blick - att med Babel finns i vart fall det här. Och samtalets rytm är lugn med Gedin. Och gillar att fâ se en skymt av Hoppe (även om hon kunde varit värd fler minuter, men det kanske kommer?). Dock kunde som sagt frâgorna skärpas och inte bara en nivâ - det är mycket handling och lite litteratur, tycks det mig. (Jisses vad vi alla är intresserade av Enqvists ligg pâ furugolvet, rigth, hoho). Enqvist är fö en hejare pâ att svara pâ dessa frâgor - om inte annat är det intressant och jag tycker Therése Söderlind gjorde bra ifrân sig. Vet inte om du läst hennes debutroman? Kan annars rekommenderas, en av de bättre de senare âren. (Och det Norrländska svârmodet, det vore väl nâgot fÖr dig...?!).
Joda, allt det där också. Och Enquist som jag alltid tyckt var dödligt tråkig hade något ovanligt levande i blicken. Con amore.
RépondreSupprimerNorrländskt svårmod? Nej da - Norrländsk harmoni, för min del. Men läser norrlänningar gör jag gärna.