Lillo skypar frân huset till sin mor som sitter i ladan aka logistikcentrum och jobbar.
Lillo: Jag pratade precis med mormor pâ Skype! Hon var online.
Hon: Vad roligt.
Lillo: Ja! jag sâg att hon var online och det var jag som rang till henne.
Springa, sprang, sprungit.
Ringa, rang, rungit.
Helt logiskt. Precis så säger min Lillo också.
RépondreSupprimerMen du ser!
RépondreSupprimerVi ger det en 20-30 år så kanske det är normen.
RépondreSupprimerKan vara. Bor ditt barn i Sverige? Isâfall är det ju än mer intressant - jag drog slutsatsen att det var min Lillos deduktionsförmâga som fâtt henne att köra springa-varianten också pâ ringa bara för att hon inte hör tillräckligt med svenska. Sedan dess lyssnar jag till "ringde" pâ ett helt nytt sätt och har en vag känsla av svag verbböjning :-). (typ "skärde" etc).
RépondreSupprimerJapp! Vi bor i Sverige, och hon är drygt 4 men pratar rätt avancerat för sin ålder. Ändå kommer den typen av grejer.
RépondreSupprimerJag tror att det har att göra med att det är mer logiskt att springa och ringa böjs likadant. Varför de inte väljer springde vet jag däremot inte.
Mâste vara för att springde låter uppât väggarna :-).
RépondreSupprimerKan också vara dâ alla människor dras mot det kortaste av alternativ?
Mycket intressant, dock!
Dragning mot det kortaste ordet är ingen dum tanke.
Supprimer