Dagen so far

Det är inte att rekommendera att nästan ingenting sova en natt som skall följas av första dagens bilresa mot hemlandet Frankrike och man befinner sig i födelselandet Sverige. Det är det inte.

Men nu är det sâ att vissa saker ej kan bestämmas över, ej styras över.

(Andra jo).

Likt man kan drömma hela natten om ett vänpar för att man bryr sig om dem.

Likt man kan ömmas över att en Lillo ligger hos sin mormor och njuter av de sista timmarna tillsammans och att det därefter kan dröja ytterst länge till nästa gâng och det är som att hon verkligen förstår det.

(Att en Lillo är i stort sett totalt tvâsprâkig är för övrigt som en fin extrapresent som aldrig slutar överraska mig - hon är nu "sugen pâ saker", tycker andra är "läskiga" och gillar "kôrv", samt tycker att säga ordet smör med skånsk accent kan vara det roligaste som finns.
Hon har dessutom börjat ta upp svenska böcker - har själv inte velat krångla till än med svensk läsning dâ de gâtt sâ himmelens fort fram men läsningen i skolan - med fantastiska resultat - men hepp var det här och hon läser människa och â, ä, ö som hade hon inte gjort annat. Jag studerar henne noga).

Man kan också bli väckt i ottan av en unghund som mår illa och behöver ut och spy vilket han ju givetvis måste fâ (han ligger här vid mina fötter med en mage som talar om liknande villkor - gud give att vi slipper fâ det i bilen -).

Man kan också packa om alla väskor (läs påsar) sâ de skall utgöra mindre kaos i form av trehundra separata och halvfyllda plastkassar i kofferten inom kort.

Man kan läsa Bernur som mycket övertygande tipsar om Bucketlist books' utgivning av Beauvoir (bland annat).

Man kan ytterligare glädjas av en glatt överraskande återkomst i bloggvärlden: Alexandra! som ju var en av de första bloggare jag upptäckte dâ det begav sig, inspirerade till att den här bloggen skulle se sin dager - dâ ung enbarnsmamma som mycket fint rapporterade om hennes och sonens kaféliv, nu med hus under renovering och efter ett ârs tystnad tillbaka och det är sâ roligt! (Fâ bloggar saknas en längre tid, men hennes ja).

Man kan varsamt lägga alla inhandlade böcker i speciell påse. Jhumpa Lahiri's bok om tvâsprâkighet - flersprâkighet - bland andra samt hennes Sankmark som Therese Eriksson skrev sâ bra om att den alltsedan dess legat i bakhuvudet och väntat. TE som för övrigt skriver glimrande om det där med små fönster som öppnas när man tagit intellektuellt ledigt. I artikeln med fokus pâ verklig läsning, men just de där fönstren öppnar för sâ mycket överlag.

Nu skall här packas klart, in i bilen, och sâ är vi on the roads again. Tanke: vara hemma söndag.
Packa om. Och ngn dag senare fara vidare mot vulkanerna i Auvergne. Ocksâ det en romantitel. De inre och de yttre som just nu ligger och pyr.