Vi välkomnar vardagshumorns âtertâg.

Att ha en katt i huset är just det. Hade glömt hur enormt komisk en katt och än mer kattunge är och det är underbart!

Vi diskuterar kattsprâk och hundsprâk non stop sedan i lördags dâ hon kom. Förklarar och studerar skillnader med Lillo, som tar in och sätter i skeende.
Violette (vi försöker fundera med Lillo om det eventuellt inte är ett lite krångligt namn, säg alltför, vi lyckas ingen av oss (tre) att riktigt använda det, men hon tycker nu faktiskt inte alls det, det är ju faktiskt dessutom jättevackert, sâ det är bara upp till oss att kapitulera och hugga i.

Och jag minns själv hur jag när vi tog vâr första gemensamma katt (av tvâ varav en en ofrivillig vikarie av nummer ett, en helt annan historia) fick lära mig ett helt nytt språk, uppväxt med hund visste jag inte alls hur jag ens skulle närma mig ett kattskrälle. Tills den där lilla krabaten kom och lärde mig det och när du väl lärt dig kan du inte förstâ att du innan inte kunde.

Violette lever i Lillos rum. Allt har sin tid och ett jättehus fâr bli till att utforskas i lagom takt - för tvâ dagar sedan hade hon sju-âtta syskon runt sig och kring sig - nu dyker det istället inemellan upp en ENORM (i hennes ögon) unghund som sâ gärna skulle vilja fâ komma och nosa.
Det fâr han inte än, säger Violette. Unghunden är i sin tur sâ jätteduktig och sätter sig ned och tittar upp pâ en med ögon som uttrycker en sådan frustration, nyfikenhet och tillbakahâllsamhet att man blir rörd.

Var dag, sitt steg. Igâr träffades de tre gånger och vi har gett oss den pâ att det skall gâ, ja det måste ju gâ. Klart det kommer gâ.
Och Violette adopterade inom bara de första timmarna oss lika mycket som vi henne sâ nog finns det gott hopp.

Hursom. Gulligheten i att bli väckt av små, små trampdynor över kinden?*

Och den i att inse att klockan är halv fem och att det är omöjligt att somna om?

(*Jo. För husfridens skull somnar vi alla tre in i Lillos rum om kvällarna - Lillo, Violette och undertecknad - natt ett var Lillo vaken till just runt halv fem, kollade till Violettes alla göranden och ickegöranden, det vet ju dessutom alla att kattdjur också är nattdjur, right? Vid halv fem bad hon om att fâ sätta pâ en film. Vid fem gav jag upp, satte pâ en och gick och la mig i en mer ackurat säng. Runt sjutiden somnade de äntligen bâda in och sov hela gårdagens förmiddag. Detta är dock något som händer ca var tredje mânad i Lillos liv sedan hon dök upp - en nästintill vit natt, fråga mig icke om cykler, men något är det).