Skall ut. Nostalgiarkiven är dock flerfaldiga och när vi flyttade gjordes en första rensning. När nu golv läggs om, hyllor mâlas, dâ flyttas arkiven frân ena hörnet till det andra, till det tredje. Och man har svârt att inte, ibland, hamla mitt i det. Det skrivna. Det fotade. Och man ser att tiden gâtt. Hur den gâtt.
Har anteckningar frân de första självande timmarna i Paris. Vilken lycka! Vilken entusiasm! Alldeles ensam, utan en kotte till bekant. En kaffe i ena handen - un café au lait, s'il vous plaît, en cigarett i den andra, varvat med pennan, varvat med skrattlusten; Notre Dame till höger, Latinkvarteren till vänster, en svindlande frihetskänsla och hela livet precis rakt framför mina ögon.
Har anteckningar frân allt det som följde.
Just nu sysselsätter vi oss dock främst med att göra vârt alla skrymslen här, maskera de tidsanteckningar som satt sig i väggarna, frân förre ägaren. I praktiken innebär det just nu att rengöra arbetsbänkarnas ytor i köket inför kakelmâlning och det, mina vänner, det är precis lika trâkigt som det lâter.
Det blev ett konstigt avslut, inser jag - frihetskänslan är pâ gâng, även nu: inom mycket kort totalt oberoende för första gângen nâgonsin, pâ en vacker av vackraste platser och vi kommer stilla kunna âtergâ till det som drog oss till varandra.
Det är energi och flyt i den här texten. Tycker om meningarna: "maskera de tidsanteckningar som satt sig i väggarna" och "vi kommer stilla kunna âtergâ till det som drog oss till varandra."
RépondreSupprimerOch jag - känner mest igen den där oerhörda öppningen man finner ibland på en resa, utan band.
RépondreSupprimerSkälvande.
Men sen ska man alltså in i realiteterna - nog så gott!
Anna - vilken ytterst trevlig kommentar att igârkväll fâ läsa efter en dag som gârdagen! Tack.
RépondreSupprimerGabrielle - jo, öppningen. Och det fina med den var att den höll i sig i âr. Nu skall jag försöka hitta tillbaka i den.
Det är kanske en närgången fråga, men kastar du verkligen? Riktiga anteckningar på papper? (Anteckningar kan ju vara symboliskt också) Jag har själv så kluven inställning till detta med att kasta sådant som har att göra med viktiga saker i det förflutna. Det finns sådant som jag verkligen kan kasta utan närmare eftertanke och sådant som jag kan kasta efter att ha gjort en bloggpost om det. Men mycket - nääe. Eller Nja.
RépondreSupprimerJag ägnar rätt mycket tankar åt att förhålla mig till detta. Jag tycker om både fria ytor och mina ting...
Lât oss säga... Jag kastar en hel del. Men de flesta anteckningar pâ papper, nej. Dock gâr jag om och om igenom de där kartongerna, och förvânas (ganska ofta) över vad det är jag spart. Ofta har den symboliska innebörden helt mattats av och dâ, ja, slänger jag. Annat spar jag likt ekorren.
RépondreSupprimerSâ, som svar pâ din som jag tycker inte alls för närgângna frâga - allt fler fria ytor, allt tommare garderober och skâp, samt ett (ganska stort) antal kartonger med papper, brev och anteckningar...