Ta er en titt på bilden här intill. Er hängivne önskar att hon befann sig mitt i den, för någon vecka eller så för att, mol allena, få finna sig omsluten av fullständig tystnad och ensamhet endast. (I den, eller i den otroligt generösa natur som just nu omfamnar henne, den fullständiga tystnaden och ensamheten förutan).
/den frustrerade.
Det där ligger nära känslan jag hade när jag lämnade Lund efter ett seminarium i tisdags eftermiddag. Efter att ha varit kyligt och blåsigt var det sommar. Människor gick hem från sina jobb vid halvfemtiden, en lång vacker ljum kväll framför dem. Det var mycket motigt att sätta sig på tåget mot flygplatsen...
RépondreSupprimerÂh. Lund lâter som en alldeles utmärkt plats att befinna sig pâ de första dagarna i juni. Ser ögonblickligen lummiga trädkronor och hundkex framför mig. Jag förstâr dig sâ väl. Det är nâgot i luften. Själv har jag just nu ângest över att jag alls skaffat barn, vilket inte har nâgonting alls att göra med hur mycket jag älskar min Lilla, (men det vet väl alla sâ det var säkert ett mycket onödigt tillägg). Just de där öppna lânga kvällarna är precis vad jag längtar ihjäl mig efter, just nu.
RépondreSupprimer