Bara så ni vet.

- Jag läser Knausgård nu, jag med. I och med Sverigebesöket kom ju 2:an och jag som inte kommit igång med 1:an satte tänderna i nummer två och är såld. Varvar sedan dess med Vargas Llosa och det är en förtjusande blandning. En på svenska, en på franska. En i Stockholm, en just nu på (i?) Dominikanska republiken. Hursom StorVargas har jag skrivit så mycket om de senaste månaderna så jag börjar känna mig tjatig, Knausgård mindre och jag riskerar återkomma. Så befriande avkopplande att läsa en med liknande frågor, ständiga frågeställningar, bara det gör läsningen värd. Första dagen, den intensivaste läsningen - jag gjorde ingen Therese Bohman, även om jag gärna skulle gjort (låt oss säga att en stor del av tidsfrustrationen föddes just ur detta: det ständigt avbrutna, önskan att återse livet där bara jag styr, så självcentrerad är jag och assumerar det fullständigt) - dvs jag svepte den inte på ett dygn, men väl en fjärdedel på ett halvt och det var väl inte dåligt så. Kanske tom bra att det inte blev mer just då, för den uppslukade mitt inre ganska totalt - inte bara tidsfrustration men också sömnbrist blev resultatet.

- Knausgårdslänkad anekdot.
Jag säger ju det. Slumpen är sällan slumpartad. När jag stod där och höll honom, Knausgård 2, den blå boken för att göra en Krwyslowski av marknadsföringen, i den lilla bokhandeln i Sunne som har det mesta för stunden aktuellt, stod jämte mig ett stockholmspar - hon, halvasiatisk?, han, rufsigt gråsprängt - och dividerade. Hon, med den röda boken sprillans färsk i pocketform i handen. "Skulle gärna ta den här". Han: Ja den ska ju vara bra. Jag undrar förresten om det inte var han som bodde hos Geijer ett tag. Han sa ofta att det bodde en stor norsk författare hos honom. Ett tag. Måste ju varit han...". Hon tog sin röda pocket, jag tog min blå inbundna och timmar senare satt jag och läste om Geir och Knausgårds äventyr, Geir som ju omnämns som mycket viktig bifigur i Knausgårds ankomstperiod  - ja, också universitetsperiod. Sånt tycker jag är roligt, haha.

- Knausgård hörde jag för den delen först om av maken som läste högt ur en artikel i Courrier International för vad, ett och ett halvt år sen?, som översatt en norsk artikeln om en norsk författare som länge sökt sin röst, nu funnit den, och jag kan bara konstatera: ja, det har han. Diverse debatter om huruvida titeln till verket var korrekt eller icke tycks mig vid sidan av huvudfrågan. För det första tycker jag under läsning att bättre titel vore svårt att finna, kamp är vad det handlar om, och det förutan tycker jag inte man skall tillåta en diktator att ensam äga om så ens ett ord.

- I övrigt, klart det inte är lätt att få ihop allt. Till vardags: När liten Lilla, just hemkommen från dagis efter liten promenad och handling, strax efter sju, och vill skypa med storkusin - ja, då sover han. Tro sjutton att ett besök bland det folket blir konstigt, tidsmässigt. Man äter middag när man annars sover eftermiddagslur och sover när man annars leker. Det går inte ihop - och resultatet, ja, det var en av de andra tidsfrustrationsfaktorerna. Man blir som man umgås, man lever som man lär och när man umgås med de man inte blivit och lever annorlunda än man lärt, då blir det lätt pannkaka. Lagom till hemfärd, hyfsat anpassad. Learnings till i sommar: Man kommer ikapp.

- Idag. En liten Lilla trillade i fontänen utanför Monoprix efter tre förgäves förmaningar om att hon kunde komma att ramla i och blev alldeles ledsen och förlägen. Det räckte för ett stort hjärta att bli alldeles blött, det med.

- Det, samt ett glas rödvin. Räcker mot det mesta. I vart fall för stunden. Det, och en halv alldeles mogen orange nätmelon.