"Un match amical visuel entre ces deux villes".
"A friendly visual match
between two cities".
Lockar sedan länge.
Âterkommer regelbundet.
 |
| regissören |
 |
| söndagsmorgon |
 |
| himlen |
Tack den ensamme vandraren. Vahram Muratyan.
Tack Lotta för upptäckten.
31 mai 2012
Det här är sâ elegant - länktips
Paris vs New York i teckningar.
"Un match amical visuel entre ces deux villes".
"A friendly visual match
Lockar sedan länge.
Âterkommer regelbundet.
Tack den ensamme vandraren. Vahram Muratyan.
Tack Lotta för upptäckten.
"Un match amical visuel entre ces deux villes".
"A friendly visual match
Lockar sedan länge.
Âterkommer regelbundet.
Tack den ensamme vandraren. Vahram Muratyan.
Tack Lotta för upptäckten.
Rött!
Som i min blus, mina skor.
Som i mina läppar.
Som i mina för dagen matchande ögon.
De sista besparar jag er. Om inte annat sâ för spänningens skull.
Som i mina läppar.
Som i mina för dagen matchande ögon.
De sista besparar jag er. Om inte annat sâ för spänningens skull.
Dagens citat - Mankell om Strindberg som dramaturg.
"Strindberg har en fantastisk förmâga att fâ fram motsättningarna inom personerna. Och det är ju det som är början till dramat mellan personerna. Har du alltför förenklade individer sâ blir det inte heller nâgot drama mellan dom".
Fin analys av redan nämnda Mankell.
Fin analys av redan nämnda Mankell.
Lika som bär - du och jag Mankell
Visst? Björn "Mankell" Gustavsson. Henning "du & jag Alfred" Mankell.
Lyssna själva!
Lyssna själva!
Febrila dagar
Jävlars sâ har ögonen svullnat upp igen, trots antiallergichock.
Jisses sâ har ett bud skickats iväg med ett mail.
Osvarade, ofärdiga liknande situationer gör undertecknad smâtt galen.
Âterkommer.
Jisses sâ har ett bud skickats iväg med ett mail.
Osvarade, ofärdiga liknande situationer gör undertecknad smâtt galen.
Âterkommer.
30 mai 2012
Dagens Lilla i nyckelmeningar
Lillan (just hemkommen): Mamma! Jag har en bebis i magen! Hon heter Célèste! När hon kommer ut ska jag bära henne i mina armar, alltid, alltid.
Hon: Jasâ du. Har du haft det bra annars?
Lillan (lägger en mage pâ hennes mage): Och du? Har du en bebis i magen?
(...)
Hon: Nu gâr jag tre minuter och när jag kommer tillbaka ska du ha satt pâ dig t-shirten, annars blir det bara 2 sagor istället för en (jag vet, världens dâligaste hot, men dock).
Lillan: (...).
1 minut senare.
Lillan (hojtande frân sitt rum): Kan vi gâ ner pâ gârden ett tag?
Hon: Nej. Har du satt pâ dig t-shirten?
Lillan (obs endast blöjklädd): Dâ gâr jag ned pâ gârden nu. Ensam om sâ är. Hejdâ.
Hon: (...).
Lillan: Jag gâr ner pâ gârden för jag ska gräva ett hâl.
Hon: (...).
Lillan: Men du... Jag kan inte gräva nâgot hâl, för det finns ju ingen sand.
Hon: (...).
Lillan: Var finns det sand?
(...).
Lillan: Men du. Du kan inte sätta pâ mig t-shirten för hârt för isâfall fâr Célèste ont.
(...).
Lillan: Jag tänker nog ändâ gräva ett litet hâl. Ett litet. Okey, mamma? Jag gâr ner pâ gârden nu. (Frân trappuppgângen, i blöja). S'il te plaît, maman*. Ett litet.
*allt övrigt fritt översatt frân franskan.
Hon: Jasâ du. Har du haft det bra annars?
Lillan (lägger en mage pâ hennes mage): Och du? Har du en bebis i magen?
(...)
Hon: Nu gâr jag tre minuter och när jag kommer tillbaka ska du ha satt pâ dig t-shirten, annars blir det bara 2 sagor istället för en (jag vet, världens dâligaste hot, men dock).
Lillan: (...).
1 minut senare.
Lillan (hojtande frân sitt rum): Kan vi gâ ner pâ gârden ett tag?
Hon: Nej. Har du satt pâ dig t-shirten?
Lillan (obs endast blöjklädd): Dâ gâr jag ned pâ gârden nu. Ensam om sâ är. Hejdâ.
Hon: (...).
Lillan: Jag gâr ner pâ gârden för jag ska gräva ett hâl.
Hon: (...).
Lillan: Men du... Jag kan inte gräva nâgot hâl, för det finns ju ingen sand.
Hon: (...).
Lillan: Var finns det sand?
(...).
Lillan: Men du. Du kan inte sätta pâ mig t-shirten för hârt för isâfall fâr Célèste ont.
(...).
Lillan: Jag tänker nog ändâ gräva ett litet hâl. Ett litet. Okey, mamma? Jag gâr ner pâ gârden nu. (Frân trappuppgângen, i blöja). S'il te plaît, maman*. Ett litet.
*allt övrigt fritt översatt frân franskan.
Vardagligheterna - länktips.
Ibland räcker nâgra rader för att förgylla ens dag. Thomas Nydahls inlägg frân i morse, ett fint exempel.
(Finge mina 90 kommenteras av mig själv pâ liknande vis anser jag inte behöva be om nâgot ytterligare).
(Finge mina 90 kommenteras av mig själv pâ liknande vis anser jag inte behöva be om nâgot ytterligare).
Länktips - ord och inga visor
Nâgot uppmärksamma ögon redan märkt - nytt tillskott i blogglistan till höger, ord och inga visor, där Jessica skriver om läsning, böcker; utförligt, stimulerande och välskrivet.
(Där jag lyckades kladda till kommentarsfältet rejält vid mitt första försök/besök - pâmindes därigenom om att jag har ett gammalt wordpresskonto som lâg och spökade, till vilket jag blev inloggat och länkade till en blogg, min, som inte finns. Presenterar mina ursäkter âter, Jessica!)
Vid ovan nämnda besök fann jag tack vare min läsning detta program, tvâ timmar Strindberg, Länge leve August! Tillgängligt ocksâ för oss utrikesboende fram till 11 juni. PO Enquist, Henning Mankell, Karl-Ove Knausgârd och andra med flera. Mycket sevärt och gladgörande!
(Där jag lyckades kladda till kommentarsfältet rejält vid mitt första försök/besök - pâmindes därigenom om att jag har ett gammalt wordpresskonto som lâg och spökade, till vilket jag blev inloggat och länkade till en blogg, min, som inte finns. Presenterar mina ursäkter âter, Jessica!)
Vid ovan nämnda besök fann jag tack vare min läsning detta program, tvâ timmar Strindberg, Länge leve August! Tillgängligt ocksâ för oss utrikesboende fram till 11 juni. PO Enquist, Henning Mankell, Karl-Ove Knausgârd och andra med flera. Mycket sevärt och gladgörande!
Sprudlande.
En knarkdos allergitabletter och tvâ dygn senare är mitt ansikte tillbaka. I alla fall nästan, men tillräckligt för att dra en lättnadens suck, tycka att livet är sprudlande, vara hjärtans glad att ha hälsan i behâll och ja ni vet. Att hälsan är det enda viktiga osv osv är en lätt förenkling men dock mycket viktig del av livet som därför nästan är helt sann.
Bolano förgyller min vardag. Vet inte när jag läste en liknande stimulerande sidvändare sist, men det var ett tag sedan och det är dessutom underbart att ha en tegelsten i knät.
Att tegelstenen dessutom är behändig dâ den har mjuka pärmar, men dock plastade med matt plast vilket gör dem greppbara och ickevulnerable, gör saken än mer beträfflig. "Bolano har skrivit in sig bland de odödliga", slut citat av Washington Post pâ baksidan, och det är väl det minsta man kan säga. Och dessutom under det att han njutit av det, jo för det märks, det är sprudel bakom pennan, som de bästa när de är i toppform.
Till övrigt att berätta kan tilläggas att jag igâr när jag var pâ apoteket för hetsinköp av de diverse antiallergichockerna sâg och var tvungen att lukta pâ en ljuvlig sprayflaska med olja som enligt beskrivningen känns torr med ens den är pâsprayad. Det lâter ju finurligt tänkte jag och, torr, vet jag väl inte, men lukten spred en sân där trevnadskänsla över en, ni vet lite som förr i tidens sololjor, lite kokos, lite blommor, lite sött, men ändâ inte alltför sött. 9 sorters oljor i en föredömlig mix, som skall hâlla en och ens hâr, hud, naglar hydraterade i upptill tjugofyra timmar, det lâter väl befuktande? Nu undrar jag om jag ska fira min nedsvullning med en oljeflaska, det kanske vore nâgot istället för nedan nämnda läppstift som skulle fâtt mig att se född vacker ut.
Bubbelbabbelsprudel. Dagar som denna passar kanske twitterkvittret bättre än bloggen som ju anses vara en lite mer seriös uttrycksform. Ho!
Bolano förgyller min vardag. Vet inte när jag läste en liknande stimulerande sidvändare sist, men det var ett tag sedan och det är dessutom underbart att ha en tegelsten i knät.
Att tegelstenen dessutom är behändig dâ den har mjuka pärmar, men dock plastade med matt plast vilket gör dem greppbara och ickevulnerable, gör saken än mer beträfflig. "Bolano har skrivit in sig bland de odödliga", slut citat av Washington Post pâ baksidan, och det är väl det minsta man kan säga. Och dessutom under det att han njutit av det, jo för det märks, det är sprudel bakom pennan, som de bästa när de är i toppform.
Till övrigt att berätta kan tilläggas att jag igâr när jag var pâ apoteket för hetsinköp av de diverse antiallergichockerna sâg och var tvungen att lukta pâ en ljuvlig sprayflaska med olja som enligt beskrivningen känns torr med ens den är pâsprayad. Det lâter ju finurligt tänkte jag och, torr, vet jag väl inte, men lukten spred en sân där trevnadskänsla över en, ni vet lite som förr i tidens sololjor, lite kokos, lite blommor, lite sött, men ändâ inte alltför sött. 9 sorters oljor i en föredömlig mix, som skall hâlla en och ens hâr, hud, naglar hydraterade i upptill tjugofyra timmar, det lâter väl befuktande? Nu undrar jag om jag ska fira min nedsvullning med en oljeflaska, det kanske vore nâgot istället för nedan nämnda läppstift som skulle fâtt mig att se född vacker ut.
Bubbelbabbelsprudel. Dagar som denna passar kanske twitterkvittret bättre än bloggen som ju anses vara en lite mer seriös uttrycksform. Ho!
29 mai 2012
To make you look born beautiful
Det allra vackraste, att se ut som att vara född vacker?
Spegel, spegel, och sâ vidare.
Trompe-l'oeil, trompe tout, trompette.
Dagar som denna undrar jag vad jag är allergisk mot, vilket kryp som bitit mig, vacker är jag i vart fall inte efter endast tvâ timmars sömn pga onda, igensvullna hörselgângar och ögon; har ärligt inte haft sâ ont sedan förlossningen vilket inte vill säga lite mina vänner och nu önskar jag bli förlöst sâ snart mitt läkarbesök är över för inte ens mina förbättrade typ alvedontabletter med morfin dérivé bet pâ detta inatt och jag stâr inte riktigt ut vare sig med spegelbild eller molande smärta, jag hatar smärta, ge mig morfin!; ser mig själv sittandes, gnyendes, och lyssna pâ diverse personer tala Strindberg mitt i nattens hetta för att distrahera hjärnan frân det onda med tankestimulans; en lustig novell är vad det skulle kunna bli, men lustig var den inte, lustgas behövs nu, ja, omedelbart, detta kan ej fortlöpa.
Eller kanske ett nytt läppstift?
Hursom. Därav relativt lugn härinne. Därav relativt outhärdligt annorstädes. Âterkommer.
Spegel, spegel, och sâ vidare.
Trompe-l'oeil, trompe tout, trompette.
Dagar som denna undrar jag vad jag är allergisk mot, vilket kryp som bitit mig, vacker är jag i vart fall inte efter endast tvâ timmars sömn pga onda, igensvullna hörselgângar och ögon; har ärligt inte haft sâ ont sedan förlossningen vilket inte vill säga lite mina vänner och nu önskar jag bli förlöst sâ snart mitt läkarbesök är över för inte ens mina förbättrade typ alvedontabletter med morfin dérivé bet pâ detta inatt och jag stâr inte riktigt ut vare sig med spegelbild eller molande smärta, jag hatar smärta, ge mig morfin!; ser mig själv sittandes, gnyendes, och lyssna pâ diverse personer tala Strindberg mitt i nattens hetta för att distrahera hjärnan frân det onda med tankestimulans; en lustig novell är vad det skulle kunna bli, men lustig var den inte, lustgas behövs nu, ja, omedelbart, detta kan ej fortlöpa.
Eller kanske ett nytt läppstift?
Hursom. Därav relativt lugn härinne. Därav relativt outhärdligt annorstädes. Âterkommer.
27 mai 2012
jämlikhetskvoten förbättrad
Läser denna morgon att Felicitas Hoppe vunnit fint pris i hemlandet. Minns hennes filmade medverkan i Babel där hon intervjuades under Göteborgs bokmässa och minns hur hennes esprit imponerade.
Häromdagen fick jag nyhetsbrev om att guldgruvan Gibert öppnat webshop och det är ju ett initiativ - och en överlevnadsinstinkt - som mâste stödjas.
Dock hade de ej Felicitas Hoppe bland sina tjugotusen produkter, men däremot Clarice Lispector.
Fnac hade Felicitas Hoppe via underleverantörer.
Sâ. Militanthandling: Hälften Fnac, hälften Gibert. Tvâ kvinnor är nu pâ väg hem till mig!
Och, sâ, hörrni fransktalande som emellanât klickar hem böcker. Frân och med nu gäller som val nummer ett = https://www.gibertjoseph.com. Pâ sâ vis kommer vi kunna njuta av dess närvaro boulevard Saint Michel även i framtiden.
Häromdagen fick jag nyhetsbrev om att guldgruvan Gibert öppnat webshop och det är ju ett initiativ - och en överlevnadsinstinkt - som mâste stödjas.
Dock hade de ej Felicitas Hoppe bland sina tjugotusen produkter, men däremot Clarice Lispector.
Fnac hade Felicitas Hoppe via underleverantörer.
Sâ. Militanthandling: Hälften Fnac, hälften Gibert. Tvâ kvinnor är nu pâ väg hem till mig!
Och, sâ, hörrni fransktalande som emellanât klickar hem böcker. Frân och med nu gäller som val nummer ett = https://www.gibertjoseph.com. Pâ sâ vis kommer vi kunna njuta av dess närvaro boulevard Saint Michel även i framtiden.
26 mai 2012
Cosmopolis, första ut.
Första Cannes-filmen med samtidig premiär för ickefestivaliga: Cosmopolis, Cronenberg.
Minns Crash med en blandning av avsky och ilska. Där bilolyckor estetiskt estetiserades, blod som tycktes läcka ur skadade pannor, hjärnor; fascinationen som med ironisk ton pâ en gâng förkastas och hyllas. Ilska pga uttrâkning och känsla av att ha blivit lurad att se nâgot jag ej vill se. Lämnar Cosmopolis med minnet av alla dessa repliker om "hur vi tappar bort vâr tid", "hur vi förlorar vâr tid" tillsammans med känslan av att själv ha förlorat min tid, dock inte utan regissörens aktiva ansträngningar att gâ pâ det och tro att jag använt den rätt. Vilket, som med Crash, inte leder kanske till ilska, men säg irritation.
Robert Pattinson? Jag skall inte formulera mig vidare vare sig om honom eller Cosmopolis för det är nästan aldrig intressant att läsa om nâgot som inte är uppskattat, det säger oftast mer om personen än om det som ej varit uppskattat.
Varför jag inte kan lâta bli att störa mig eller bli irriterad är för att intuitonen säger att en intelligens är felanvänd. I don't beleive in Cronenbarg. Vilket jag inte gjorde heller innan Cosmpolis, men nu är det bekräftat.
Sâ. Jag tiger frân och med nu still. Och hoppas att det kommer nâgot bättre ur festivalen. Det var väl om inte sâ presidenten och hans jurymedlemmar värda?
Minns Crash med en blandning av avsky och ilska. Där bilolyckor estetiskt estetiserades, blod som tycktes läcka ur skadade pannor, hjärnor; fascinationen som med ironisk ton pâ en gâng förkastas och hyllas. Ilska pga uttrâkning och känsla av att ha blivit lurad att se nâgot jag ej vill se. Lämnar Cosmopolis med minnet av alla dessa repliker om "hur vi tappar bort vâr tid", "hur vi förlorar vâr tid" tillsammans med känslan av att själv ha förlorat min tid, dock inte utan regissörens aktiva ansträngningar att gâ pâ det och tro att jag använt den rätt. Vilket, som med Crash, inte leder kanske till ilska, men säg irritation.
Robert Pattinson? Jag skall inte formulera mig vidare vare sig om honom eller Cosmopolis för det är nästan aldrig intressant att läsa om nâgot som inte är uppskattat, det säger oftast mer om personen än om det som ej varit uppskattat.
Varför jag inte kan lâta bli att störa mig eller bli irriterad är för att intuitonen säger att en intelligens är felanvänd. I don't beleive in Cronenbarg. Vilket jag inte gjorde heller innan Cosmpolis, men nu är det bekräftat.
Sâ. Jag tiger frân och med nu still. Och hoppas att det kommer nâgot bättre ur festivalen. Det var väl om inte sâ presidenten och hans jurymedlemmar värda?
Ett mycket märkligt foto. En mycket märklig text. Godmorgon, samt länktips.
Om Darwins känslobeskrivningsexperiment kan ni läsa här.
Vad han ville fâ beskrivet av sina gäster var bland annat det här:
Vad känner mannen?
Vad jag själv känner? Hur tiden fortgâr och endast framât. Hur lângt artonhundratalet var.
Hamnade just där tack vare kommentarer hos Hypergraphia. Där allt alltid är mycket läsvärt.
Vad han ville fâ beskrivet av sina gäster var bland annat det här:
Vad jag själv känner? Hur tiden fortgâr och endast framât. Hur lângt artonhundratalet var.
Hamnade just där tack vare kommentarer hos Hypergraphia. Där allt alltid är mycket läsvärt.
25 mai 2012
Dagens stylist - Jean-Claude Milner
Professor i linguistik pâ universitetet Paris VII Diderot, intervjuas han i Le monde des Livres.
Franska sprâket när det är som bäst. Man blir alldeles upplyft.
Apropâ forme et fond, apropâ stilister och innehâll.
Proust - sista stylisten, därefter är begreppet omodernt, onödigt, inexisterande. Stilbegreppet, proprement parlé, är sedan dess dött. Och mâste sâ vara.
Le Nouveau Roman - försökte mycket riktigt göra sig av med den, och uppfann en annan.
En stor författare, född efter Proust, är vare sig kopierbar eller icke kopierbar. Det är inte där spelet spelas. Hens (!) storhet befinner sig annorstädes. Exempelvis hos Sartre finns ingenting som icke är imiterbart, men vilket ocksâ gör att det inte är intressant att söka imitera honom.
(...)
Jag tror alla nutida romaner slâss med denna problematik. Jag anar hos vissa "Le style est mort, vive le style" (Stilen är död, länge leve den!). Dessa blir till buktalare istället för att använda det franska sprâket. Deras skrift blir hela tiden en spegel av sig själv, jag finner den förskräcklig. Andra, hjältemodiga eller i vart fall envetna ger sig den pâ kraftprov. Sortir du style, sans céder sur l'écriture, il faut l'oser. Det krävs mod att lämna stilen bakom sig utan att för den skull ge efter pâ kvaliteten.
(...)
(Résumé och fritt översatt): Franska sprâket bär inget vittnesmâl om att tiden gâtt. Den skrivs som den skrivits sedan Richelieu och skrivs pâ samma sätt av alla.
Det franska sprâket av idag är gjort för att inte kunna säga nâgot om nâgot; och dâ det dessutom förstâs och hörs av allt färre, skulle nâgon komma och lyckas säga nâgot genom det, skulle förmodligen det inte nâ ut till nâgon".
Franska sprâket när det är som bäst. Man blir alldeles upplyft.
Apropâ forme et fond, apropâ stilister och innehâll.
Proust - sista stylisten, därefter är begreppet omodernt, onödigt, inexisterande. Stilbegreppet, proprement parlé, är sedan dess dött. Och mâste sâ vara.
Le Nouveau Roman - försökte mycket riktigt göra sig av med den, och uppfann en annan.
En stor författare, född efter Proust, är vare sig kopierbar eller icke kopierbar. Det är inte där spelet spelas. Hens (!) storhet befinner sig annorstädes. Exempelvis hos Sartre finns ingenting som icke är imiterbart, men vilket ocksâ gör att det inte är intressant att söka imitera honom.
(...)
Jag tror alla nutida romaner slâss med denna problematik. Jag anar hos vissa "Le style est mort, vive le style" (Stilen är död, länge leve den!). Dessa blir till buktalare istället för att använda det franska sprâket. Deras skrift blir hela tiden en spegel av sig själv, jag finner den förskräcklig. Andra, hjältemodiga eller i vart fall envetna ger sig den pâ kraftprov. Sortir du style, sans céder sur l'écriture, il faut l'oser. Det krävs mod att lämna stilen bakom sig utan att för den skull ge efter pâ kvaliteten.
(...)
(Résumé och fritt översatt): Franska sprâket bär inget vittnesmâl om att tiden gâtt. Den skrivs som den skrivits sedan Richelieu och skrivs pâ samma sätt av alla.
Det franska sprâket av idag är gjort för att inte kunna säga nâgot om nâgot; och dâ det dessutom förstâs och hörs av allt färre, skulle nâgon komma och lyckas säga nâgot genom det, skulle förmodligen det inte nâ ut till nâgon".
Âh Bolano, dagens ekvation.
24 mai 2012
Upprepning. Men ändâ: musiktips.
Dagar som denna, morgonsol, blâ himmel, kvittrande fâglar... Luften fylld av Smog. Livet.
Bill Callahan. Ännu en av de fâ jag skulle kunnat gifta mig med pâ rak arm?
En rockig (!).
Och sâ en repris av en av dem man kan lyssna pâ precis var dag - a daily dose of Smog (och världen vore bättre). A daily dose of Smog - ett existerande Twitterkonto. Sâ vackert. Vi är fler.
Nu ska jag lâta er vara ifred och stänger ned internet. Godmorgon!
Bill Callahan. Ännu en av de fâ jag skulle kunnat gifta mig med pâ rak arm?
En rockig (!).
Och sâ en repris av en av dem man kan lyssna pâ precis var dag - a daily dose of Smog (och världen vore bättre). A daily dose of Smog - ett existerande Twitterkonto. Sâ vackert. Vi är fler.
Nu ska jag lâta er vara ifred och stänger ned internet. Godmorgon!
23 mai 2012
Exempel pâ exemplariskt leverne. Eller - Paul Claudel, en upp-/utmaning..
Vissa människor levande som döda ger extra avtryck genom deras extraordinära leverne, samt möjlighet till att använda det extraordinära levernet till storverk.
Paul Claudel, en av dessa människor.
Upp var morgon vid 5-6-snâret för tvâ timmars intensivt (litterärt) skrivande. Stängde sedan skrivbordsrummet bakom sig med järnlâs och gick in i sin arbetsroll som ambassadör (Brasilien, Japan, you name it). Vid 17-snâret stängde han ambassadörsarbetsrummet bakom sig med järnlâs och gick ut pâ, alltid ensam, snabb, promenad.
Promenadrutten - ytterst välstuderad, alltid samma. Välstuderad pâ det vis att den gick där nästan inga andra människor gick, samt utan korsande (bil)vägar för att inte behöva sakta ned. Vittnen talar om vilda gester i ensamheten, som om herr Claudel tvättade händerna med tvâl framför sig, ivrigt framrusandes.
Sen gjorde han inte vet jag innan natten och insomnandet. Dagen därpâ var han uppe vid 5-6-snâret och skrev intensivt under tvâ timmar.
Dessa tvâ timmars regelbundna skrivande gav storverk inom sâväl teater som poesi, prosa och essäer. Hans improviserade memoarer är bland den mest stimulerande läsning jag kommit över. Varje mening, ett funderingsavstamp.
Upp till kamp, kamrater!
Paul Claudel, en av dessa människor.
Upp var morgon vid 5-6-snâret för tvâ timmars intensivt (litterärt) skrivande. Stängde sedan skrivbordsrummet bakom sig med järnlâs och gick in i sin arbetsroll som ambassadör (Brasilien, Japan, you name it). Vid 17-snâret stängde han ambassadörsarbetsrummet bakom sig med järnlâs och gick ut pâ, alltid ensam, snabb, promenad.
Promenadrutten - ytterst välstuderad, alltid samma. Välstuderad pâ det vis att den gick där nästan inga andra människor gick, samt utan korsande (bil)vägar för att inte behöva sakta ned. Vittnen talar om vilda gester i ensamheten, som om herr Claudel tvättade händerna med tvâl framför sig, ivrigt framrusandes.
Sen gjorde han inte vet jag innan natten och insomnandet. Dagen därpâ var han uppe vid 5-6-snâret och skrev intensivt under tvâ timmar.
Dessa tvâ timmars regelbundna skrivande gav storverk inom sâväl teater som poesi, prosa och essäer. Hans improviserade memoarer är bland den mest stimulerande läsning jag kommit över. Varje mening, ett funderingsavstamp.
Upp till kamp, kamrater!
Men âh - länktips. En känslosmocka framât lunchtid.
Tack vare en ny kommentar till ett äldre inlägg, bägge inne hos Anders Sparring, läser jag det äldre inlägget och alla fina kommentarer. En känslosmocka framât lunchtid.
Utanförskapet. Potatishatet. Barndomen (inte alltid och endast idyll).
I urval:
"Att inte vara vuxen är en kränkning."
"Avvikandet från lärare, men inte minst från de jämnåriga. Jag menar alla jämnåriga. Inte en allierad. Man var som Luke Skywalker innan Obi van dyker upp. Ensam och utvald.
"Men när jag skriver att jag hatade potatis som barn så menar jag verkligen hatar".
"...och nu har vetenskapen kommit fram till att potatis är dåligt och krigslekar är bra. Barnets intiution - mänsklighetens nedärvda vishet".
Skulle kunna fortsätta tills jag utvalt allt. Sâ: Läs!
Utanförskapet. Potatishatet. Barndomen (inte alltid och endast idyll).
I urval:
"Att inte vara vuxen är en kränkning."
"Avvikandet från lärare, men inte minst från de jämnåriga. Jag menar alla jämnåriga. Inte en allierad. Man var som Luke Skywalker innan Obi van dyker upp. Ensam och utvald.
"Men när jag skriver att jag hatade potatis som barn så menar jag verkligen hatar".
"...och nu har vetenskapen kommit fram till att potatis är dåligt och krigslekar är bra. Barnets intiution - mänsklighetens nedärvda vishet".
Skulle kunna fortsätta tills jag utvalt allt. Sâ: Läs!
22 mai 2012
21 mai 2012
Jämlikhetskvoten talar
Om man skulle vilja göra statistik pâ min läslista 2012 skulle man om man var jämlikhetsmanisk anse att en jämlikhetskvot borde instaureras.
Men det är man inte. (Manisk).
Men det är man inte. (Manisk).
20 mai 2012
Slottseftermiddag.
Ja jisses. Av en slump kom vi häromsistens pâ att bekantas bekanta bor inte alls lângt bort, dessutom pâ ett slott vi hördes talas om ur deras egna munnar lângt innan vi lämnade Paris bakom oss dâ de lämnade staden nâgot âr före oss.
Idag, utflykt.
Dessutom hästar i multum, tvâ hundar, en katt. En av hästarna, en liten Falabella, har dansat med fjäderskrud pâ Moulin Rouge lângt före dess att han fick gâ pâ nedan promenad.
Och jag har inte ens nâgra djur hemma hos mig. Et moi, je n'ai même pas d'animaux dans ma maison.
Nej, men nu har du ju till och med fâtt ta en promenad med en häst. Och eventuellt om allt gâr vägen kommer du ju snart ha tillgâng till kossor helgtid. (Men vad är det mot en bal pâ slottet, jag vet?).
"...même pas..." (mumlar och promenerar vidare).
Livet är helt enkelt inte (alltid) rättvist.
Idag, utflykt.
Dessutom hästar i multum, tvâ hundar, en katt. En av hästarna, en liten Falabella, har dansat med fjäderskrud pâ Moulin Rouge lângt före dess att han fick gâ pâ nedan promenad.
Och jag har inte ens nâgra djur hemma hos mig. Et moi, je n'ai même pas d'animaux dans ma maison.
Nej, men nu har du ju till och med fâtt ta en promenad med en häst. Och eventuellt om allt gâr vägen kommer du ju snart ha tillgâng till kossor helgtid. (Men vad är det mot en bal pâ slottet, jag vet?).
"...même pas..." (mumlar och promenerar vidare).
Livet är helt enkelt inte (alltid) rättvist.
Woody Bergman
Whatever works.
Undret skedde för andra kvällen pâ tre - fick kvällen för mig själv och installerade mig glatt i fâtöljen, pâ med projektorn. Whatever works, Woody Allen. Lângt ifrân den bästa men som vanligt kan man inte heller avfärda den som kass - äldre, bitter herre möter mycket, mycket ung tjej som vill bo med honom och kommer efter mânga om och men fram till slutsatsen: Whatever works. Livet är tillräckligt svârt för moralkakor sâ ta emot kärleken (och allt annat) när den kommer, i vilken form som helst, whatever works.
När tjejens högst religiösa och just lämnade mamma kommer in i bilden - som lämnat sin provins för att leta upp dottern, det enda hon har kvar, i New York - händer saker. Patricia Clarkson är som gjord för liknande roller - snart har hon slängt av sig de skräddarsydda, rosa dräkterna och iklätt sig artistkostymen, lâter kreativiteten flöda och ställer snart ut halvt pornografiska foton pâ sin ene mans galleri. För hon kommer snart att bo med inte bara en ny man, men tvâ - galleristen samt en av huvudpersonens bästa vänner, filosofiprofessorn.
Som sagt. Detta är inte en av de bättre Woody Allen filmerna, lite för överspelad, lite för mekanisk, men ändâ. Fâ tar sig an livet och relationerna pâ liknande manér - Woody Allen, som tidigt under karriären menat att Ingmar Bergman var summan av allt han ville uppnâ - har för mig lyckats. De har samma attack, samma perspektiv. Liknande demoner, liknande kärlek för känslolivet - och samma diskreta galghumor. I Woody Allens filmer är humorn uppenbar. I Bergmans filmer svärtan. Men visst skulle man kunna uttrycka det som att de ger uttryck för det samma - two versions of whatever works? Som ser ut att vara motsatta men är varandras spegelbild?
Skulle kunna utveckla med exempel pâ exempel, men det fâr bli en annan morgon. Konstaterar dock att jag âterkommer till dem bâda, igen och igen och igen.
Undret skedde för andra kvällen pâ tre - fick kvällen för mig själv och installerade mig glatt i fâtöljen, pâ med projektorn. Whatever works, Woody Allen. Lângt ifrân den bästa men som vanligt kan man inte heller avfärda den som kass - äldre, bitter herre möter mycket, mycket ung tjej som vill bo med honom och kommer efter mânga om och men fram till slutsatsen: Whatever works. Livet är tillräckligt svârt för moralkakor sâ ta emot kärleken (och allt annat) när den kommer, i vilken form som helst, whatever works.
När tjejens högst religiösa och just lämnade mamma kommer in i bilden - som lämnat sin provins för att leta upp dottern, det enda hon har kvar, i New York - händer saker. Patricia Clarkson är som gjord för liknande roller - snart har hon slängt av sig de skräddarsydda, rosa dräkterna och iklätt sig artistkostymen, lâter kreativiteten flöda och ställer snart ut halvt pornografiska foton pâ sin ene mans galleri. För hon kommer snart att bo med inte bara en ny man, men tvâ - galleristen samt en av huvudpersonens bästa vänner, filosofiprofessorn.
Som sagt. Detta är inte en av de bättre Woody Allen filmerna, lite för överspelad, lite för mekanisk, men ändâ. Fâ tar sig an livet och relationerna pâ liknande manér - Woody Allen, som tidigt under karriären menat att Ingmar Bergman var summan av allt han ville uppnâ - har för mig lyckats. De har samma attack, samma perspektiv. Liknande demoner, liknande kärlek för känslolivet - och samma diskreta galghumor. I Woody Allens filmer är humorn uppenbar. I Bergmans filmer svärtan. Men visst skulle man kunna uttrycka det som att de ger uttryck för det samma - two versions of whatever works? Som ser ut att vara motsatta men är varandras spegelbild?
Skulle kunna utveckla med exempel pâ exempel, men det fâr bli en annan morgon. Konstaterar dock att jag âterkommer till dem bâda, igen och igen och igen.
19 mai 2012
Sent är kortare än aldrig.
Nu förstâr jag och ser sambandet.
Det mellan Vargtimmen och behörighetsfunderingarna.
Förstod inte förrän nu varför de senare letat sig upp ur hjärnskrymslena just dessa dagar.
Det var för övrigt - för att hoppa frân tupp till âsna som vi säger här i krokarna - med en liten minintervju med Liv Ullman pâ DVDn. Hon förklarade mycket fint hur Bergman skrivit filmmanus med henne, just dâ verkligt gravid inte bara filmiskt, i centrum. Hur hon själv, mycket ung, mycket lângt i frân inre demoner, var förskräckt av allt det mörka, oförstâendes. Men därför ocksâ skyddad. "Jag mâdde själv sâ bra, jag förstod inte riktigt vad allt detta mörka handlade om. Det krävdes mânga levnadsâr och mycket mognad innan jag fick verklig insikt vad gäller innebörden".
Mycket fritt översatt bâde frân engelska och ur minnet av undertecknad.
Det mellan Vargtimmen och behörighetsfunderingarna.
Förstod inte förrän nu varför de senare letat sig upp ur hjärnskrymslena just dessa dagar.
Det var för övrigt - för att hoppa frân tupp till âsna som vi säger här i krokarna - med en liten minintervju med Liv Ullman pâ DVDn. Hon förklarade mycket fint hur Bergman skrivit filmmanus med henne, just dâ verkligt gravid inte bara filmiskt, i centrum. Hur hon själv, mycket ung, mycket lângt i frân inre demoner, var förskräckt av allt det mörka, oförstâendes. Men därför ocksâ skyddad. "Jag mâdde själv sâ bra, jag förstod inte riktigt vad allt detta mörka handlade om. Det krävdes mânga levnadsâr och mycket mognad innan jag fick verklig insikt vad gäller innebörden".
Mycket fritt översatt bâde frân engelska och ur minnet av undertecknad.
Roligt.
Det här är ju faktiskt väldigt roligt. (Icke franskboende, ursäkta det som kan tokas som private joke).
Modernitet?
Eller sâg man liknande bilder förr?
bild frân DN.
Tycker man ser den framför sig i version oljemâlning?
Tycker man ser den framför sig i version oljemâlning?
Ombytta roller
Han: Hejdâ, vi ses ikväll!
Lillan: Vart ska du?
Han: Arbeta i butiken.
Lillan: Och mamma?
Han: Hon stannar kvar här lite till tills E. (barnflickan) kommer hit, sen ska hon ocksâ komma och jobba i butiken med mig.
Lillan (funderar ett ögonblick): Nej. J'ai une idée! Jag har en idé. Jag följer med dig och jobbar istället sâ kan mamma vara här hos E.!
Han (funderar ett ögonblick): Hm. Men... du vet, du kan inte ta med dig Doudou (nallen) till butiken om du ska arbeta, sâ det är nog kanske ingen bra idé, eller hur?
Lillan: C'est pas grave, tu sais. Det gör inget. Han kan vara hemma med mamma.
Lillan: Vart ska du?
Han: Arbeta i butiken.
Lillan: Och mamma?
Han: Hon stannar kvar här lite till tills E. (barnflickan) kommer hit, sen ska hon ocksâ komma och jobba i butiken med mig.
Lillan (funderar ett ögonblick): Nej. J'ai une idée! Jag har en idé. Jag följer med dig och jobbar istället sâ kan mamma vara här hos E.!
Han (funderar ett ögonblick): Hm. Men... du vet, du kan inte ta med dig Doudou (nallen) till butiken om du ska arbeta, sâ det är nog kanske ingen bra idé, eller hur?
Lillan: C'est pas grave, tu sais. Det gör inget. Han kan vara hemma med mamma.
Behörighet 2 (eller inlärning av behörighet)
Lillan: Vänta lite. (Lämnar sitt ritblock och springer iväg. Är snart tillbaka med en matkniv med taggar och börjar skära i ritblockskanten).
Han (tittar upp frân datorn): Men du, jag vet inte om det är en sâ bra idé att du sitter där med en vass kniv.
Lillan: (Sâgar koncentrerat vidare). Jag hâller pâ och skär, förstâr du.
Han: Jamen...
Hon (tittar upp frân datorn): Asch. Det är en inlärningsprocess som en annan.
Han: "En inlärningsprocess som en annan"? (âtervänder mumlandes till datorn: Espèce de Suédoise, du och dina uppfostringsidéer...).
Han (tittar upp frân datorn): Men du, jag vet inte om det är en sâ bra idé att du sitter där med en vass kniv.
Lillan: (Sâgar koncentrerat vidare). Jag hâller pâ och skär, förstâr du.
Han: Jamen...
Hon (tittar upp frân datorn): Asch. Det är en inlärningsprocess som en annan.
Han: "En inlärningsprocess som en annan"? (âtervänder mumlandes till datorn: Espèce de Suédoise, du och dina uppfostringsidéer...).
Morgonfunderingar (igen). Torbjörn Nilsson och behörighet.
Vaknar av uppgiften att det är trettio âr sedan IFK Göteborg slog Frankfurt borta och därmed vann UEFA cupen (Äng-lar-na-a, schala lala la). Trettio. Men alltsâ - och jag minns detta? Och detta talar till mig? Torbjörn Tobbe Nilsson. Roland Rolle Nilsson. Bröderna Ravelli. Halvtidstjänsterna pâ Sparbanken där vi fick autografer tack vare bästisens mamma som ocksâ hon arbetade pâ Sparbanken. Första Sparbanken.
Funderingar. Detta att endel personer har sâ mycket lättare att självutnämna sig som varandes nâgot än andra. Hade en gâng en kollega som efter att ha lärt sig tre meningar pâ engelska omtalade sig som tresprâkig (efter att kunna ungefär lika mycket av spanska). Andra, exempelvis undertecknad, behöver sju universitetsâr och tvâ filosofie magisterexamen för att börja känna sig behörig. Icke bedragare.
Minns det som nâgot som var fint uttryckt och behandlat i Johan Klings Människor helt utan betydelse. Känslan av att vara bedragare bland andra behöriga.
Endel känner sig aldrig som behöriga hur mycket bedragare de än är. Andra alltid bedragare hur behöriga de än är.
Det komplexa i det hela är dock att de som känner sig som bedragare inte alls behöver vara försiktiga men ofta tvärtom och kastar sig in utan att tveka i nya jobb/uppgifter/relationer. Och de som utnämner sig som tresprâkiga är inte heller de mest "modiga" eller starka.
Hursom. Änglarna vann!
Funderingar. Detta att endel personer har sâ mycket lättare att självutnämna sig som varandes nâgot än andra. Hade en gâng en kollega som efter att ha lärt sig tre meningar pâ engelska omtalade sig som tresprâkig (efter att kunna ungefär lika mycket av spanska). Andra, exempelvis undertecknad, behöver sju universitetsâr och tvâ filosofie magisterexamen för att börja känna sig behörig. Icke bedragare.
Minns det som nâgot som var fint uttryckt och behandlat i Johan Klings Människor helt utan betydelse. Känslan av att vara bedragare bland andra behöriga.
Endel känner sig aldrig som behöriga hur mycket bedragare de än är. Andra alltid bedragare hur behöriga de än är.
Det komplexa i det hela är dock att de som känner sig som bedragare inte alls behöver vara försiktiga men ofta tvärtom och kastar sig in utan att tveka i nya jobb/uppgifter/relationer. Och de som utnämner sig som tresprâkiga är inte heller de mest "modiga" eller starka.
Hursom. Änglarna vann!
17 mai 2012
Vargtimmen.
Plötsligt händer det. Fyrtiosju âr efter inhandlande kan jag äntligen se den, Vargtimmen. En liten som somnar tillhör ej till vardagen och det som för mig bör vara vardag är blivet till sällan, säg sällsynt. Nâ.
Finns det nâgon som fângar samlivet som Ingmar Bergman? Han ryggar inte för nâgot, är inte rädd för nâgot tilltag. Allra minst för att te sig löjlig - samme man som i dagböcker talar om kanske inte rädslan men spöket av Andra stâr rakryggad upp och ger sitt. Ytterst inspirerande. Ytterst kärleksframkallande.
Har läst sâ olika teser och tyckande runt Vargtimmen att jag häpnades av nâgot som "var den inte tyngre". Ser i den nâgot som för mig är en sâ konkret verklighet att jag inte ser det som vare sig betyngade eller tungt, snarare rakt pâ sak, ärligt, tilltalande. Det tilltalar mig. Det talar till mig. Som fâ gör.
Samlivet. Som till en början inte kan vara nâgot annat än vargtimmen. Som för vissa inte alls behöver sâ vara, men för andra alldeles uppenbart sâ. Till en början anledning till skuld, anledning till frâgeställningar, anledning till tvivel. Som allteftersom, likt Vargtimmen, ter sig som det enda som nâgonsin skulle kunnat vara. Vägen är ej rak.
Och Georg Rydberg. Och Ingrid Thulin. Och Max von Sydow. Och Erland Josephsson. Och Liv Ullman. Bara detta att kunna filma människor sâ ytterst nära. Stor och sällsynt konst.
Finns det nâgon som fângar samlivet som Ingmar Bergman? Han ryggar inte för nâgot, är inte rädd för nâgot tilltag. Allra minst för att te sig löjlig - samme man som i dagböcker talar om kanske inte rädslan men spöket av Andra stâr rakryggad upp och ger sitt. Ytterst inspirerande. Ytterst kärleksframkallande.
Har läst sâ olika teser och tyckande runt Vargtimmen att jag häpnades av nâgot som "var den inte tyngre". Ser i den nâgot som för mig är en sâ konkret verklighet att jag inte ser det som vare sig betyngade eller tungt, snarare rakt pâ sak, ärligt, tilltalande. Det tilltalar mig. Det talar till mig. Som fâ gör.
Samlivet. Som till en början inte kan vara nâgot annat än vargtimmen. Som för vissa inte alls behöver sâ vara, men för andra alldeles uppenbart sâ. Till en början anledning till skuld, anledning till frâgeställningar, anledning till tvivel. Som allteftersom, likt Vargtimmen, ter sig som det enda som nâgonsin skulle kunnat vara. Vägen är ej rak.
Och Georg Rydberg. Och Ingrid Thulin. Och Max von Sydow. Och Erland Josephsson. Och Liv Ullman. Bara detta att kunna filma människor sâ ytterst nära. Stor och sällsynt konst.
Färg !
Förmiddag: Inköp.
Just nu:
Lite grönt pâ toaletten.
Lite turkosblâ i sovrummet.
Lite rosa pâ ett litet bord.
Just nu:
Lite grönt pâ toaletten.
Lite turkosblâ i sovrummet.
Lite rosa pâ ett litet bord.
Cannes festival och morgonfunderingar.
Ja här sitter jag alltsâ igen. Och tänker väsentligheter som.
- Favoriten Moretti är ju festivalpresident ju. Lite synd pâ ett vis dâ det innebär att han inte är där med en film, men â andra sidan hade han ju ingen film att vara där med sâ pâ ett annat vis gâr det ju pâ ett ut.
- (Och här har ni beviset pâ varför jag aldrig kan bli ett med Le Figaro, som aldrig kan bli ett med Moretti, är klart. Apropâ ârets jurypresident: "Efter personer som fâtt oss att drömma, Robert de Niro, Sean Penn, Tim Burton - Nanni Moretti". Say no more).
- Kan nâgon förklara hur Jean-Paul Gaultier hamnade i festivaljuryn? Varför inte säger ni - ja... och varför, undrar jag?
- Annat mysterium men bra mycket väsentligare är hur det kommer sig att man inte ser Dolores Chaplin mer i en massa filmer?
Ett av vâr tids intressantare ansikten. Och utstrâlningar. Vore jag allmän filmpresident skulle jag bestämma att hon syntes mer.
Och sen sist. Coco Rosie. Grey Oceans.
Och eftersom jag nu äntligen tycks ha hittat ett barockt men fungerande tricks för att fâ in videoklipp igen ger jag er (...âter...!): Vinicio. Âh, Vinicio! Sätt pâ högt. Dimmi Tiresia.
- Favoriten Moretti är ju festivalpresident ju. Lite synd pâ ett vis dâ det innebär att han inte är där med en film, men â andra sidan hade han ju ingen film att vara där med sâ pâ ett annat vis gâr det ju pâ ett ut.
- (Och här har ni beviset pâ varför jag aldrig kan bli ett med Le Figaro, som aldrig kan bli ett med Moretti, är klart. Apropâ ârets jurypresident: "Efter personer som fâtt oss att drömma, Robert de Niro, Sean Penn, Tim Burton - Nanni Moretti". Say no more).
- Kan nâgon förklara hur Jean-Paul Gaultier hamnade i festivaljuryn? Varför inte säger ni - ja... och varför, undrar jag?
- Annat mysterium men bra mycket väsentligare är hur det kommer sig att man inte ser Dolores Chaplin mer i en massa filmer?
Ett av vâr tids intressantare ansikten. Och utstrâlningar. Vore jag allmän filmpresident skulle jag bestämma att hon syntes mer.
Och sen sist. Coco Rosie. Grey Oceans.
Och eftersom jag nu äntligen tycks ha hittat ett barockt men fungerande tricks för att fâ in videoklipp igen ger jag er (...âter...!): Vinicio. Âh, Vinicio! Sätt pâ högt. Dimmi Tiresia.
Dagen
Sitter här och det är precis ett dygn sedan jag lät handen glida över höften, drog upp tröjan och sa men! En fästing. Sâ vidrigt att jag inte än vet om jag riktigt smält det. Samt att det sedan dess kliar precis över allt av inbillade vänner och jag inte kan ta duschar nog. Till nämnd fästing.
Sitter här och har precis vaknat efter att ha försökt övertyga en liten att sova vid nio. Kör med konceptet "övertyga genom visat exempel" och var mao den som somnade. Mitt liv just nu - sover när ingen annan gör det, skriver när ingen annan gör det heller. Klurigt.
Sitter här och inser vilken aktivitet som pâgâr när andra lâtsas som om Twitter inte finns. Jisses. 70 nya tweets pâ bara de nâgra timmar jag inte varit uppkopplad. Och dâ har jag nästan inga abonnemang alls. Alla ni som "följer" fyrahundratrettio konton - hur gör ni? Eller gör ni (annat)? (Förmodligen finns även här inställningar som annorstädes som jag aldrig kommer fâ ork/tid/motivation att leta upp).
Sitter här och tänker pâ att vi är minst tvâ monomaniska i det här huset. Sedan slumpen, ödet, livet lade huset pâ vâr väg har vi âkt de trettiofem minuterna för att âka dit ungefär varannan dag. För att bara känna. Lillan tror numer att "la campagne" = landet = där huset ligger. Beviset - när jag tidigare förklarade att vi pâ söndag ska âka till ett par pâ landet där det finns hästar. Nej, pâ landet finns bara kor. Des vazz. Lillan zzar det mesta dock inga "s" endast "ch". Viens, les vazz! Viens le za!
Sitter ocksâ och funderar över hur konstigt men tillfredsställande det är att kunna âteranvända saker man skrivit för tio, femton âr sedan och vara glad med det. Älskar att vara alla mina jag samtidigt. Vilket ocksâ är en av anledningarna, förresten, till att denna blogg fortsatt har "â" istället för rundel ovan a:t (ping Jenny Morelli). Pâ tiden dâ jag lade mig an denna vana användes svenskan i skrift endast nästan aldrig - dâ hade jag ingen blogg, ingen mailaktivitet med svenskar/svenskor (kan ingen införa hur man böjer hen till fler möjligheter?) - och orkade inte mer än dâ hâlla pâ att fixa och byta mellan tangentbord, särskilt dâ "â":en var minoritet. Idag har livet gjort att än fler sprâk blandas hela tiden och dagligen och det gillar jag.
Sitter här och inser hur snällt livet ibland kan vara och just nu är. Och vilket ännu ett konstigt inlägg jag just skrivit. "Anteckningsblock" är mitt nya (blogg)svarta.
Sitter här och har precis vaknat efter att ha försökt övertyga en liten att sova vid nio. Kör med konceptet "övertyga genom visat exempel" och var mao den som somnade. Mitt liv just nu - sover när ingen annan gör det, skriver när ingen annan gör det heller. Klurigt.
Sitter här och inser vilken aktivitet som pâgâr när andra lâtsas som om Twitter inte finns. Jisses. 70 nya tweets pâ bara de nâgra timmar jag inte varit uppkopplad. Och dâ har jag nästan inga abonnemang alls. Alla ni som "följer" fyrahundratrettio konton - hur gör ni? Eller gör ni (annat)? (Förmodligen finns även här inställningar som annorstädes som jag aldrig kommer fâ ork/tid/motivation att leta upp).
Sitter här och tänker pâ att vi är minst tvâ monomaniska i det här huset. Sedan slumpen, ödet, livet lade huset pâ vâr väg har vi âkt de trettiofem minuterna för att âka dit ungefär varannan dag. För att bara känna. Lillan tror numer att "la campagne" = landet = där huset ligger. Beviset - när jag tidigare förklarade att vi pâ söndag ska âka till ett par pâ landet där det finns hästar. Nej, pâ landet finns bara kor. Des vazz. Lillan zzar det mesta dock inga "s" endast "ch". Viens, les vazz! Viens le za!
Sitter ocksâ och funderar över hur konstigt men tillfredsställande det är att kunna âteranvända saker man skrivit för tio, femton âr sedan och vara glad med det. Älskar att vara alla mina jag samtidigt. Vilket ocksâ är en av anledningarna, förresten, till att denna blogg fortsatt har "â" istället för rundel ovan a:t (ping Jenny Morelli). Pâ tiden dâ jag lade mig an denna vana användes svenskan i skrift endast nästan aldrig - dâ hade jag ingen blogg, ingen mailaktivitet med svenskar/svenskor (kan ingen införa hur man böjer hen till fler möjligheter?) - och orkade inte mer än dâ hâlla pâ att fixa och byta mellan tangentbord, särskilt dâ "â":en var minoritet. Idag har livet gjort att än fler sprâk blandas hela tiden och dagligen och det gillar jag.
Sitter här och inser hur snällt livet ibland kan vara och just nu är. Och vilket ännu ett konstigt inlägg jag just skrivit. "Anteckningsblock" är mitt nya (blogg)svarta.
15 mai 2012
Slarverier och lânghelg igen - samt länktips.
Läste under gârdagens morgon alla dessa kommentarer om lânghelg och klämdagar och blev tvungen att googla röda dagar. Jisses, torsdag är alltsâ det. Röd.
Kommer till skolan. Lämnar av Lillan och traskar hem. Nâgot säger mig att jag i ögonvrân läst om muséebesök pâ onsdag pâ anslagstavlan, vilket är omöjligt, skolan är stängd pâ onsdagar.
Kommer idag, igen, till skolan. Läser muséebesök imorgon onsdag pâ anslagstavlan. Frâgar fröken om de skrivit fel. Nej, de tar igen onsdagen eftersom fredagen kommer vara klämdag och skolan alltsâ stängd. Det stâr skrivet i kommunikationsboken, har jag inte läst det?
Traskar hem. Svärandes. Över att det ska vara sâ svârt att följa med i svängarna sâ snart man inte är absolut tvungen. Och att jag nu mâste ringa borgmästeriet och avboka morgonsdagens passningsplats som alltsâ inte är nödvändig, samt över att jag inte för mitt liv vet hur vi skall ordna fredagen.
Medan jag klagar tycker jag ni ska gâ in här och läsa om Jenny Maria Nilssons betraktande av Niki de Saint Phalle. I staden här stâtar en enorm Niki de Saint Phalle staty utanför konstmuséet (i klass - eller höjd - med dem utanför Beaubourg). Nu förstâr jag bättre vad som stör mig när jag har den framför mig. "Stör" är en dâlig översättning av vad som mig "gêne" - som snarare borde beskrivas med ett "vad som gör mig obehaglig till mods när jag ser dem".
Det groteska. Det skarpt färglada som i en besvärjelse. Nu förstâr jag bättre och tackar allra ödmjukast över en nyckel till verket, sâ stor att det är nästintill otroligt att man inte sett/vetat om den tidigare. Lika groteskt stor som statyernas färgrikedom och monstruösa skepnader. (Sällan är nycklar lika intressanta - helt plötsligt tar verket en helt ny betydelse och man stâr häpen).
När ni gjort det tycker jag ocksâ ni ska gâ och läsa här. Hos Jenny Morelli. Typ allt. Och nu senast om hennes "kompisar".
Kommer till skolan. Lämnar av Lillan och traskar hem. Nâgot säger mig att jag i ögonvrân läst om muséebesök pâ onsdag pâ anslagstavlan, vilket är omöjligt, skolan är stängd pâ onsdagar.
Kommer idag, igen, till skolan. Läser muséebesök imorgon onsdag pâ anslagstavlan. Frâgar fröken om de skrivit fel. Nej, de tar igen onsdagen eftersom fredagen kommer vara klämdag och skolan alltsâ stängd. Det stâr skrivet i kommunikationsboken, har jag inte läst det?
Traskar hem. Svärandes. Över att det ska vara sâ svârt att följa med i svängarna sâ snart man inte är absolut tvungen. Och att jag nu mâste ringa borgmästeriet och avboka morgonsdagens passningsplats som alltsâ inte är nödvändig, samt över att jag inte för mitt liv vet hur vi skall ordna fredagen.
Medan jag klagar tycker jag ni ska gâ in här och läsa om Jenny Maria Nilssons betraktande av Niki de Saint Phalle. I staden här stâtar en enorm Niki de Saint Phalle staty utanför konstmuséet (i klass - eller höjd - med dem utanför Beaubourg). Nu förstâr jag bättre vad som stör mig när jag har den framför mig. "Stör" är en dâlig översättning av vad som mig "gêne" - som snarare borde beskrivas med ett "vad som gör mig obehaglig till mods när jag ser dem".
Det groteska. Det skarpt färglada som i en besvärjelse. Nu förstâr jag bättre och tackar allra ödmjukast över en nyckel till verket, sâ stor att det är nästintill otroligt att man inte sett/vetat om den tidigare. Lika groteskt stor som statyernas färgrikedom och monstruösa skepnader. (Sällan är nycklar lika intressanta - helt plötsligt tar verket en helt ny betydelse och man stâr häpen).
När ni gjort det tycker jag ocksâ ni ska gâ och läsa här. Hos Jenny Morelli. Typ allt. Och nu senast om hennes "kompisar".
12 mai 2012
Midnatt râder (ej)
...men tyst det är i husen. Ute skiner solen. I rummen snarkas det. Klockan är snart tio. Ensamstund trots detta. Morgonen börjar fint.
Fint var ocksâ detta:
New Yorkers löpsedel efter Obamas famösa homosexuella-fâr-gifta-sig uttalande som väl inte gâtt nâgon förbi. Tjusigt!
Börjar därmed förstâ tjusningen av Twitter. Utan att riktigt (än) orka med det ser jag hur det, rätt använt, tillägger saker i livet.
Livet = en samling smâsaker tagna ur vardagen som bildar en mosaik och ju fler lyckade smâsaker desto färgladare mosaik?
Läste ni Den hemliga trädgârden som unga? Jag gjorde - och dessutom jättemânga gânger och inser att jag trots de jättemânga gângerna främst minns utan att alls minnas nâgot övrigt: gamla murar, murgrönor, en funnen nyckel, övergiven, förtrollad trädgârd och en känsla.
Den känslan är vad vi funnit i den övergivna, förtrollade trädgârd som ligger runt det hus som tycks ha letat upp oss mer än vi henne. Det är men mycket märklig historia som jag en gâng kan berätta om allt gott i lâs, om nyckeln blir vâr. Funderingarna runt henne uppfyller nästan dag och natt sedan nu snart en mânad.
Fint var ocksâ detta:
New Yorkers löpsedel efter Obamas famösa homosexuella-fâr-gifta-sig uttalande som väl inte gâtt nâgon förbi. Tjusigt!
Börjar därmed förstâ tjusningen av Twitter. Utan att riktigt (än) orka med det ser jag hur det, rätt använt, tillägger saker i livet.
Livet = en samling smâsaker tagna ur vardagen som bildar en mosaik och ju fler lyckade smâsaker desto färgladare mosaik?
Läste ni Den hemliga trädgârden som unga? Jag gjorde - och dessutom jättemânga gânger och inser att jag trots de jättemânga gângerna främst minns utan att alls minnas nâgot övrigt: gamla murar, murgrönor, en funnen nyckel, övergiven, förtrollad trädgârd och en känsla.
Den känslan är vad vi funnit i den övergivna, förtrollade trädgârd som ligger runt det hus som tycks ha letat upp oss mer än vi henne. Det är men mycket märklig historia som jag en gâng kan berätta om allt gott i lâs, om nyckeln blir vâr. Funderingarna runt henne uppfyller nästan dag och natt sedan nu snart en mânad.
11 mai 2012
Herregud! Samt âh, Vinicio!
Ikväll ska vi ha middagsgäster igen! Snacka om att väl använda sin investering! (Return on investment, som vi säger, right?).
Och hörrni: har ni inte lyssnat skulle jag göra det bums! Vinicio!!
Lite skönhet skadar aldrig en fredagmorgon - Fashionshow, Höst 2012
Se! Förtrollande trollskogsstämning.
Den som kan förklara för mig varför man (jag) inte fâr in youtubeklipp sedan jag bytte till den nya, icke-omtyckta, blogger "interfacen", vinner en hemlig kod!
(dvs - när jag klistrar in i "youtube klipp" fâr jag aldrig upp det jag vill i listan av filmer att välja mellan...).
Den som kan förklara för mig varför man (jag) inte fâr in youtubeklipp sedan jag bytte till den nya, icke-omtyckta, blogger "interfacen", vinner en hemlig kod!
(dvs - när jag klistrar in i "youtube klipp" fâr jag aldrig upp det jag vill i listan av filmer att välja mellan...).
10 mai 2012
Facebook hjälp?
1. hur stänger man av att andras "väggmeddelanden" affischeras pâ ens egen facebook vägg...?
2. hur stänger man av att fâ "vänrekommendationer"?
/känslan av invasion är förhatlig.
2. hur stänger man av att fâ "vänrekommendationer"?
/känslan av invasion är förhatlig.
9 mai 2012
Kvällsfunderingar (ni vet sâna där verkligt intressanta).
1. Läste namnet Kristina Lugn. Tänkte Bodil Malmsten... Och vidare: Är inte de ganska lika? Talar inte de pâ samma sätt, lite passande släpande sâ. Samt är rödhâriga. Samt poetessor och ungefär lika gamla? Eller är jag helt ute och cyklar.
2. Springning och temperatur. Idag: 20 grader för första ggn pâ tre och en halv vecka. Idag: Första springturen pâ tre och en halv vecka. Mao - hade jag blivit kvar i norr hade jag varit en fet gris med andnöd.
3. Fâ saker är bättre än att ha tid att inleda dagen med bra läsning. Riktigt bra läsning är sällan läst. Bolanos funderingar har legat kvar och liksom arbetat vidare under hela dagen.
4. Läste ocksâ ur Torgny Lindgrens Minnen igâr. Är inte ett bra epitet till Lindgrens litteratur puttrande? Eller är det jag som läst för lite Lindgren? (mycket möjligt att sâ är fallet).
5. Bästa sättet att äta färsk sparris är a) kokt, b) med mousselinesâs. Sauce mousseline. Dâ är det gudagott att vara.
6. Undrar om inte själva namnet, mousseline-sâs, liksom ökar pâ godheten. Ser framför mig tygrullar. Redan pâ tiden jag läste Laura Ingalls Wilder fick tyg mig att komma i känsla. Mousseline tyg. Visst hette det sâ? Och alla fina tyger flickorna fick välja mellan till sin nya klänning (som gjorde mig avundsjuk). Jag är ingen hen. Jag är en hon.
2. Springning och temperatur. Idag: 20 grader för första ggn pâ tre och en halv vecka. Idag: Första springturen pâ tre och en halv vecka. Mao - hade jag blivit kvar i norr hade jag varit en fet gris med andnöd.
3. Fâ saker är bättre än att ha tid att inleda dagen med bra läsning. Riktigt bra läsning är sällan läst. Bolanos funderingar har legat kvar och liksom arbetat vidare under hela dagen.
4. Läste ocksâ ur Torgny Lindgrens Minnen igâr. Är inte ett bra epitet till Lindgrens litteratur puttrande? Eller är det jag som läst för lite Lindgren? (mycket möjligt att sâ är fallet).
5. Bästa sättet att äta färsk sparris är a) kokt, b) med mousselinesâs. Sauce mousseline. Dâ är det gudagott att vara.
6. Undrar om inte själva namnet, mousseline-sâs, liksom ökar pâ godheten. Ser framför mig tygrullar. Redan pâ tiden jag läste Laura Ingalls Wilder fick tyg mig att komma i känsla. Mousseline tyg. Visst hette det sâ? Och alla fina tyger flickorna fick välja mellan till sin nya klänning (som gjorde mig avundsjuk). Jag är ingen hen. Jag är en hon.
Bolano
Har läst ut Le Gaucho insupportable efter att ha lämnat de tvâ sista texterna ât sidan i januari. Det visar sig att de tvâ sista texterna är oerhört starka, givetvis ocksâ pga att de är de absolut tvâ sista Bolano lämnade in till publikation; strax därefter dog han.
Det rör sig om tvâ konferenser han gav under sina sista mânader och som behandlar skrivandet i aspekten varför skrivandet, vad som stâr bakom skrivandet, vad som bör stâ bakom skrivandet. Han gâr hârt ât ât bâde Vargas Llosa och Garcia Marquez, vilka han anser nâtt ett status, personlig och författarlig, där teknik och applikation tagit över det inre i skrivandet, där det policerade offentliga författarjaget slutligen skadat skrivarjaget.
Maladie + litterature = maladie. Hur det brâdskande tar över. Vad som med döden i vitögat kvarstâr viktigt. Hur den annalkande döden, för honom ytterst konkret, bör, ja mâste, ligga till grund - hur allt annat riskerar "bli Isabelle Allende".
Le Gaucho insupportable är annars en av de bättre novellerna, jag inser det när jag âter bläddrar i den. Som, även den, behandlar vad som till syvende och sist är det viktigaste.
Det rör sig om tvâ konferenser han gav under sina sista mânader och som behandlar skrivandet i aspekten varför skrivandet, vad som stâr bakom skrivandet, vad som bör stâ bakom skrivandet. Han gâr hârt ât ât bâde Vargas Llosa och Garcia Marquez, vilka han anser nâtt ett status, personlig och författarlig, där teknik och applikation tagit över det inre i skrivandet, där det policerade offentliga författarjaget slutligen skadat skrivarjaget.
Maladie + litterature = maladie. Hur det brâdskande tar över. Vad som med döden i vitögat kvarstâr viktigt. Hur den annalkande döden, för honom ytterst konkret, bör, ja mâste, ligga till grund - hur allt annat riskerar "bli Isabelle Allende".
Le Gaucho insupportable är annars en av de bättre novellerna, jag inser det när jag âter bläddrar i den. Som, även den, behandlar vad som till syvende och sist är det viktigaste.
8 mai 2012
Ny i blogglistan, âh Rebecka.
Bara slarv att hon inte lagts hit tidigare. Välkomnar dem som inte läst att sâ göra. Sylvasst, stilsäkert och intelligent. Med litteraturkritik som ofta fâr mig att fundera ett varv till. Rebecka Âhlund. Här.
(Och har funnit en till som läste "Just Kids" som jag. Med skillnaden att hon tog sig igenom den).
(Och har funnit en till som läste "Just Kids" som jag. Med skillnaden att hon tog sig igenom den).
7 mai 2012
Ananas!
Lillan: Ananas! hahahaha. Jag sa ananas!!! Och L. sa ocksâ ananas idag och dâ sa jag med ananas. Stanna där, ananas, sa vi. Ananas!! hahaha.
Jag tror jag vet vilka det fâr bli.
Jag tror jag vet vilka det fâr bli.
Frukt!
Min fot är din fot. Min frukt är din fot. Min fot skulle ocksâ den vilja bära frukt. Eller djur.
Jordgubbe. Vattenmelon. Ananas. Katt. Är de inte förtjusande?
Finns här.
Jordgubbe. Vattenmelon. Ananas. Katt. Är de inte förtjusande?
Mândag. Fin dag.
1a vänsterpresidenten pâ sjutton âr. Första vänsterstyret sen jag kom. Lâtom oss hoppas pâ fler förändringar än sâ och, främst, mindre egenprioriteringar.
Läser Nicolas Demorand, chefredaktör pâ Libération (en tidning som länge var oläslig, men som vann ett Ess i samme Demorand efter att han lämnat sin plats pâ France Inter sedan de knivskarpa humorister/satiriker han ansvarade för blev mystiskt avskedade kort efter att ha drivit med herr Sarkozy). Han uttrycker i korta ordalag jublet. Mycket fint.
Det var dâ. 2010. Âret man fortfarande förvânades av Sarkozys diverse tilltag. Som exempelvis bannlysningen av humoristerna. Sedan dess tyckt landet ha vant sig - finns det värre tecken pâ behov av förändring?
(2010 - Âret dâ jag ocksâ fortfarande bloggade som en galning och bloggen levde ack sâ mycket mer än nu (nâgot jag inser när jag bläddrar i det nu ej längre publicerade arkivet)).
Ja jisses. Landet hade alltsâ inte vant sig. Rayban-glasögonen är numer historia. Vilken fröjd.
Läser Nicolas Demorand, chefredaktör pâ Libération (en tidning som länge var oläslig, men som vann ett Ess i samme Demorand efter att han lämnat sin plats pâ France Inter sedan de knivskarpa humorister/satiriker han ansvarade för blev mystiskt avskedade kort efter att ha drivit med herr Sarkozy). Han uttrycker i korta ordalag jublet. Mycket fint.
Det var dâ. 2010. Âret man fortfarande förvânades av Sarkozys diverse tilltag. Som exempelvis bannlysningen av humoristerna. Sedan dess tyckt landet ha vant sig - finns det värre tecken pâ behov av förändring?
(2010 - Âret dâ jag ocksâ fortfarande bloggade som en galning och bloggen levde ack sâ mycket mer än nu (nâgot jag inser när jag bläddrar i det nu ej längre publicerade arkivet)).
Ja jisses. Landet hade alltsâ inte vant sig. Rayban-glasögonen är numer historia. Vilken fröjd.
6 mai 2012
Politik.
Jag som tänkt avhâlla mig frân allt liknande inser att en morgon som denna kan jag bara hâlla alla mina tummar för att dagen slutar med ett land befriat frân Sarkozy.
Hollande bättre? Frâgar ni. Allt bättre, svarar jag, efter lânga funderingar. Det kan inte bli sämre. Stâr inte ut med fler fotomodeller och rolexklockor. Ett land med samhällsklyftor kan inte ha en levande samhällsklyfteprovokatör till ledare, det gâr inte. Som sätter sin egen knappt bakom-öronen-torra-son pâ höga poster. Som har fullständig kontroll pâ samtliga tvkanaler. Som är en variant pâ Berlusconi och det förstâr ju alla och envar att ingen variant pâ Berlusconi kan vara bra för ett land.
Som i förhand väljer ut vilka som skall intervjuas pâ fabrikerna för att vara säker pâ att de inte är längre än honom. Inte bara patetiskt men givetvis farligt, liknande narcissism är farlig. Som erkänner att det kanska var "klumpigt" att fira pâ typ Paris motsvarighet av Stureplan sist. Vart ska han ta sig ikväll om sâ (ngn hjälpe oss) blir fallet - framför brasan hemma med lilla bebisen i famnen för att visa hur mycket han ändrats?
Det finns för mycket skrönor, för mânga anekdoter, för mânga vittnesmâl om idiotier, man skulle kunna skriva milvis men det är mer än jag orkar med.
Det är ju bara vansinne att man inte sett till att ha fâtt rätt till rösträtt. Det är dagar som denna man förstâr det.
Hollande bättre? Frâgar ni. Allt bättre, svarar jag, efter lânga funderingar. Det kan inte bli sämre. Stâr inte ut med fler fotomodeller och rolexklockor. Ett land med samhällsklyftor kan inte ha en levande samhällsklyfteprovokatör till ledare, det gâr inte. Som sätter sin egen knappt bakom-öronen-torra-son pâ höga poster. Som har fullständig kontroll pâ samtliga tvkanaler. Som är en variant pâ Berlusconi och det förstâr ju alla och envar att ingen variant pâ Berlusconi kan vara bra för ett land.
Som i förhand väljer ut vilka som skall intervjuas pâ fabrikerna för att vara säker pâ att de inte är längre än honom. Inte bara patetiskt men givetvis farligt, liknande narcissism är farlig. Som erkänner att det kanska var "klumpigt" att fira pâ typ Paris motsvarighet av Stureplan sist. Vart ska han ta sig ikväll om sâ (ngn hjälpe oss) blir fallet - framför brasan hemma med lilla bebisen i famnen för att visa hur mycket han ändrats?
Det finns för mycket skrönor, för mânga anekdoter, för mânga vittnesmâl om idiotier, man skulle kunna skriva milvis men det är mer än jag orkar med.
Det är ju bara vansinne att man inte sett till att ha fâtt rätt till rösträtt. Det är dagar som denna man förstâr det.
5 mai 2012
Bakom detta träd.
Gömmer sig en del av det som dessa dagar fâr mitt huvud att snurra och som delvis förklarar brist pâ aktivitet men ocksâ konsistens här. Âterkommer förmodligen med nâgot mer normala inlägg sâ snart vi fâtt klarhet i detta och endel annat.
4 mai 2012
Margin Call
Som tur är finns och medverkade Kevin Spacey. Det är en fröjd att se hans ansikte.
I övrigt "skrevs den pâ fyra dagar", jomenvisst och med trehundra manusförfattare som fick in allt det där filmen skulle mâtt bättre utan av men som säkerställde bredden och antalet Kevin-Spacey-kollegor, dvs de stora namnen är mânga och det är de bara om produktionsbolagen fâtt säga mer än sitt om ett debutantmanus - ja, förutom om man heter exempelvis Roman Coppola dâ, som ju snart fâr upp en första film skriven med Wes Anderson och där de stora namnen slâss om plats.
Men visst är det ett fantastiskt avbrott, ett biobesök. Har funnit fâ medel i denna värld som slâr det vad gäller välbehövligt luftombyte.
Och Kevin Spacey är Kevin Spacey. Och vad kan man egentligen vänta sig av en film som âterger början till en finanskris mer än dataskärmar och obegriplig statistik som man därför och helt enkelt inte kan bli särskilt berörd av? samt börshajar vars târar ej berör och kan beröra mer än statistiken? (man kan grâta om en fattig förlorar sitt tak men inte om en tjugotreâring förlorar en av andra miljoner)
Man fâr helt enkelt vara glad att fâ ha fâtt tillfället att studera KS ansikte och, jo, ocksâ Demi Moores. Som man inte kan lâta bli att studera med mâlet: hitta sömmarna. De är Nästan osynliga.
I övrigt "skrevs den pâ fyra dagar", jomenvisst och med trehundra manusförfattare som fick in allt det där filmen skulle mâtt bättre utan av men som säkerställde bredden och antalet Kevin-Spacey-kollegor, dvs de stora namnen är mânga och det är de bara om produktionsbolagen fâtt säga mer än sitt om ett debutantmanus - ja, förutom om man heter exempelvis Roman Coppola dâ, som ju snart fâr upp en första film skriven med Wes Anderson och där de stora namnen slâss om plats.
Men visst är det ett fantastiskt avbrott, ett biobesök. Har funnit fâ medel i denna värld som slâr det vad gäller välbehövligt luftombyte.
Och Kevin Spacey är Kevin Spacey. Och vad kan man egentligen vänta sig av en film som âterger början till en finanskris mer än dataskärmar och obegriplig statistik som man därför och helt enkelt inte kan bli särskilt berörd av? samt börshajar vars târar ej berör och kan beröra mer än statistiken? (man kan grâta om en fattig förlorar sitt tak men inte om en tjugotreâring förlorar en av andra miljoner)
Man fâr helt enkelt vara glad att fâ ha fâtt tillfället att studera KS ansikte och, jo, ocksâ Demi Moores. Som man inte kan lâta bli att studera med mâlet: hitta sömmarna. De är Nästan osynliga.
3 mai 2012
Säsongstema 2.
Undrar vad vi i âr skall hitta pâ för att matcha detta?
Sâ nära och ändâ sâ fjärran. Sköna maj, välkommen.
Sâ nära och ändâ sâ fjärran. Sköna maj, välkommen.
Säsongstema
Med anledning av Joruns kommentar nedan vad gäller gult.
Detta skrevs 15 maj 2011, dvs en dryg vecka frân nu. Dâ.
Säsongstema? (Börjar se ett mönster i mönstren).
Detta skrevs 15 maj 2011, dvs en dryg vecka frân nu. Dâ.
Säsongstema? (Börjar se ett mönster i mönstren).
Gult!
Det är sol ute! Dagar som dessa borde kanske uppgladas med lite clownnäsa. De minuter man inte har sol (och det har varit ganska mânga dessa dagar, utan-sol-ute, utan-sol-inne, utan-sol-i-hjärtat osv). Det kan man dock lätt fâ en genom fototömning. En gul. Clownnäsa alltsâ.
(Minnesanteckning, tidig morgon 07.20. Lägg märke till koncentrationen, mina vänner, koncentrationen. Eller: "Prövningar att uthärda som ung, nâja, moder").
(Minnesanteckning, tidig morgon 07.20. Lägg märke till koncentrationen, mina vänner, koncentrationen. Eller: "Prövningar att uthärda som ung, nâja, moder").
Men eftersom det nu ÄR sol ute, sâ behövs det ju egentligen inte.
Hursom: Trevlig eftermiddag.
Inscription à :
Articles (Atom)