Det är bara att konstatera att denna vecka tärt pâ oss alla.
Jag erkänner villigt att en stor del av stressen kommer ur och frân mig. Jag radierar, som det heter. Jag har samtal som ringer i mina öron och gör mig instabil av ledsamhet och empati. Samt saknar sömn. Ni vet silkepapper. Gâr sönder pâ en sekund hur fint det än ser ut.
En klok man i min närvaro sa till pâ skarpen att nu âker du med mig ut till huset. Stäng av datorn. Det gjorde jag sâ smâningom och nu sitter jag här, tacksam. I sovrummet, som luktar vit mâlarfärg och sjögräsgolv. Kallt är det, men jag har dunjackan bakom huvudet.
Det viner runt knutarna, regnet smattrar mot rutorna, hade man inte vetat bättre skulle man trott sig i oktober. Vid ungefär samma tidpunkt förra âret var vädret liknande, det var när vi upptäckte huset. Veckorna som följde var ständiga âkturer hit frân vilka vi kom hem alldeles jublande eller tvärtom ângestfyllda, beroende pâ hur optimistiska vi var ekonomiskt. Tills vi kom fram till det vi visste frân början att det är klart vi mâste hoppa. Och hoppas. Detta är min, vâr, livboj. Tusenskönerna myllrar i tusentals över gräsmattorna.
Sovrummet: en säng. Ett bord. En fläderlappsstol. Jag vill ha max tre saker till - en stol, ett skrivbord, en klähängare.
Detta ställe skall bevaras frân brâte. Frân ljud. Frân stad.
Bara vara fristad.
Uppdatering. GUD vilket moloket inlägg. Ni fâr ha överseende.
Hej, jag hoppas du får en en lugn och skön helg med möjlighet till återhämtning och mycket vila och bara vara. Inser att jag har läst de senaste inläggen lite för snabbt och inte riktigt fattat omfattningen av allt. Så jag hoppas verkligen att du får njuta fullt ut av din fristad och att helgen blir en oas mitt i larmet runt omkring.
RépondreSupprimerGud vilka vackra fönstersmygar!
RépondreSupprimerFristad är bra.
Läste just igår kväll en snutt av en fransman från 1700-talet som höll på att gå under av sitt bullriga hus och sökte sig en fristad i en lugnare del av Paris. Jag har just nu glömt namnet på författaren, men du vet nog, ma chêre Sorbonnien (eller var det Colleges de France?)
Ah, tack snälla Lotta.
RépondreSupprimerGabrielle - ja! fönstersmygar (vilket fint ord förresten!). De är överallt och väggarna dryga metern tjocka. Igâr pâbörjades ett fönsterbleck (?!) i det lilla badrummet med turkost kakelgolv (!) gjort av ekparkett som liksom ramar in fönstret - och vilket skänker ännu en slags funktion till ovan nämnda smygar. Vi blev sâ förtjusta att vi nog kommer tillämâ idén lite varstans.
Men hörru, den där 1700-tals-fransmannen, det vete tusan vem det kan vara. Det känns 1800- (!) med Nerval och kompani, men kanske har jag fel? Â andra sidan... just han byggde ju kojor pâ Ile St Louis när det begav sig, sâ han hade kanske hittat sin fristad mitt i smeten, sâ att säga?
Enda 1700- jag kan tänka mig med liknande idéer: Rousseau? Som ju begav sig längre och längre ut och bodde ute i Montmorency, idag lângväga förort, vid skogsbrynet (kan du tänka dig att han annars botaniserade till fots med milsvid omnejd kring just Paris. Ängsblommor och skogspartier. Världen förändras!).
Jag tror han skrivit något som heter Anteckningar från min kammare,
RépondreSupprimeroch det här var en senkommen tvåa, men jag hade lite för många böcker att bläddra i (Dostojevskij, Machiavelli - vilken blandning) för att minnas just den här fransmannen. Han var mkt uppskattad av sin tid. Ringer det?
...och det VAR 1700-tal.
RépondreSupprimerNej vet du, ingen klocka, men det kanske kommer. Nâgon annan hos vem det ringer?
RépondreSupprimer