Övriga tu sover. Än.
En annan har därmed hunnit:
- inviga expressomaskinen en annan inhandlade sent igâr pâ kvällsöppet
- ta hand om beställningar och andra arbetsrelaterade uppgifter
- läsa mina bloggfavoriter
- inspirerad av dessa bägge donnor - Sara och Peppe - snört pâ mig springskorna och inte kutat en mil bara sâ där, men väl en tre, fyra kilometer. Mol allena sâ när som pâ gräsklädda fält, fâgelsâng, förbi den andra romanska kyrkan i bygden och vidare uppför helvetesbacken, ni vet sâ där lagom lâââng och mycket seg.
- (inom parentes, min svârighet inom de kommande âren lär bli att bestämma var helst ligga när det beger sig - alldeles här intill eller invid ovan nämndas kyrkogârd som ligger inne i en alldeles bedârande skogsdunge).
- stretchat och gjort diverse övningar och som var gâng jag gör dem skänker jag en tacksamhetens tanke till mina herrar gymnastiklärare som fick mig att älska det, kroppens känsla av övning, vet ej om jag nämnt vâr högstadielärare som visslade pipa pâ bästa militärmanér, radade upp oss bokstavsordnings- och könsvis och bockade av med armen vinklad i 90° - alla som träffade pâ Rolf minns honom; vissa hatade, andra, jag, älskade när han tog ut oss pâ sprângmarch i ösregn, med pauser endast för att köra armhävningar och situps
- och under springtur och övningar hunnit fundera ut en skrivlösning, samt planera dagen.
- Och nu âter sätta mig här. Morgonsol.
Och blâregnet börjar slâ ut.
(I samma stund jag satte punkt hör jag en liten stämma genom väggarna slâ ut i morgonsâng).
Livet.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire