Sitter i mitt lilla (nästan) tornrum och har böcker, papper, pennor överallt. Utanför höstsol. Inom mig - frustration över att inte fâ sitta kvar här resten av dagen. Det är väl fan för tvâveckors höstlov, det är det enda jag kan säga.
Nâ. I förrgâr, uppenbarelse. Igâr, inhandlande av fem anteckningsböcker och jag vet precis vad som skall stâ i vardera. Fint. Kan du berätta mer om vad du egentligen talar om? Nej.
Och jag skriver i anteckningsböcker. Det har jag inte gjort sen typ 1998. Tror det är ett tecken pâ att ha hittat tillbaka till det rätta inre tempot som jag tappade bort sâ länge (och som jag skrivit om i olika former ungefär tre miljoner gânger i denna blogg varav tvâ miljoner trehundra inlägg numer är raderade frân den allmänna âsynen). Hittar inte tillbaka till det var dag, oh nej, det kom ju ett flickebarn emellan som förhindrar detta, men â andra sidan ger jag henne säkert skulden för mer än mâttligt, innan var det annat som förhindrade detta och hennes existens har piskat mig till att ta itu med mycket av det som förut förhindrade mig.
Sâ. Det är bara att fortsätta. Och göra det med glädje som han sa, pastorn.
29 oct. 2013
26 oct. 2013
Kort bokenkät - Wildlife - Richard Ford
Bokens titel & Författare: Wildlife- Une saison ardent - Richard Ford.
Just nu pâ sidan: Ungefär en tredjedel läst.
Tre meningar etc: Detta börjar precis sâ bra som jag innerst inne hoppats sen de blâ ögonen borrade sig genom datorskärmen och jag blev fast under en intervju med mannen jag inte läst nâgot av och genast förstod att jag borde (och har sedan dess sett ett icke oansenligt antal minuter intervjuer med mannen och han är en av de fâ som talar om sitt skrivande och författarskap i allmänhet pâ ett mycket avskalt, icke pretentiöst, allvarsamt och ändâ med en stor portion humorfyllt sätt).. Ett ord som främst utmärker läsningen: Maîtrise - behärskande. Jag tror att jag en gâng tidigare och en endast mötts av samma känsla av kort, konsist, totalt sentimentalitetsbefriat och fullkomligt behärskat - det var när jag läste McEwan's Cementträdgârden (nâgot jag aldrig senare, tyvärr, tyckt mig läsa hos densamme, hoppas jag kommer göra det vidare vad gäller Ford). Varje scen, varje person, varje replik, varje beskrivning, där pâ grund av en mycket precis anledning och det gör mig - jublande? Ser Faye Dunaway framför mig i modern och undrar vem som kunde spelat den golfspelande pappan och kanske har jag ett fullständigt hâl för detta är en roman som borde blivit film och kanske därmed redan är det (...) (mâste googla) (...) - har nu googlat - det verkar inte som den blivit film och tyvärr är ju nu Faye Dunaway för gammal för att spela trettiosju, ja till och med hon, men en annan kandidat kunde vara Hanna McKay frân sjunde säsosngens Dexter** Yvonne Strahovski, skulel kunna vara lysande, och jag gratulerar i förväg den som fâr äran att ta sig an arbetet, skulle gärna göra det själv men livet tillâter det inte riktigt i vart fall inte detta âr 2013 och mycket högst troligen inte heller 2014.
Nu kommer jag frân ämnet. Detta är hursom mycket, mycket bra (vilket jag ju är lângt ifrân den första att säga, blame it on my Frankrikeboende). Och jag ser sâ fram emot att läsa hela författarskapet och lyckönskar mig själv till att ha det framför mig.
*som ju alltsâ stâr till vänster pâ fiskefângstfotot, i keps, och ser allmänt bra ut.
Betyg: för tidigt efter en tredjedel men so far 5. High five.
**som vore värt ett helt inlägg i sig. Montaigne om viktigheten att sära pâ le Maire och Montaigne, alltsâ borgmästarn han var till det yttre och det inre han som människa var, om viktigheten och inte bara handikappet att tvingas bära en social mask, Dexter, en 2000-talets illustration och en mycket detaljerad sâdan kring funderingen. Ocksâ den jublande.
22 oct. 2013
Den lilla döden
Alltsâ. Jag avundas mig själv för det just intagna.
Nyplockad Karl Johan frân lunchpromenaden.
Med maigret de canard; färsk anka.
Och färsk tagliatelle till. Med rödvinssâs.
En Médoc till det hela.
Ja, jag säger dâ det.
Eller som Lillo häromkvällen - ah, maman. Jag är sâ lycklig över att bo i la France. Vraiment.
Jo. Jag med. Tvâ anksorter au supermarché local.
Nyplockad Karl Johan frân lunchpromenaden.
Med maigret de canard; färsk anka.
Och färsk tagliatelle till. Med rödvinssâs.
En Médoc till det hela.
Ja, jag säger dâ det.
Eller som Lillo häromkvällen - ah, maman. Jag är sâ lycklig över att bo i la France. Vraiment.
Jo. Jag med. Tvâ anksorter au supermarché local.
20 oct. 2013
(Lantliga) morgontankar
Jiisus.
Har varit ute och sprungit. Det är rena rama vârvädret - fjorton grader varmt, fâgelkvitter och en sol som värmer över vâtt gräs. Det har gâtt nästan en mânad sedan sist, sâ mycekt kom emellan, en hundvalp, till exempel, kom emellan, och det gick väldigt bra med tanke pâ detta. Vissa dagar vaknar man helt enkelt med spring i benen.
Spring i benen skulle jag ocksâ fâ av flera orsaker. Efter att ha hört ett himmelens invid den andra kyrkan inne i skogsdungen - jägare - tänkte jag att trots rosa t-shirt vore det ju dumt att dö i jaktolycka. Sprang istället lânga rundan hem, pâ asfaltad väg. Majsfälten fyllda med jägare. En klunga pâ ett tjugotal cyklister närmar sig, jag ser ned - ser orm, tror huggorm, hoppar i ett skutt likt en unghäst (!) ut i vägen och fâr cyklisterna att skratta - nâgot gjorde henne visst rädd, ja, orm, nickar jag och de kommer ut i mitten av vägen lika snabbt de.
Springer vidare. Tittar ned. Ser ett enormt djur och inser att det är en död grävling, vilket dock inte fâr mitt hjärta att gâ ned i varv, men snabbt springer jag.
Igâr mötte vi en ung kvinna i tjugoârsâldern, ute pâ vandring med sin âsna. Hon kom ett trettiotal mil frân där vi bor och skulle vidare, menade hon. Och fortsatte sin vandring.
Nu, kaffe. Om nâgon timme: Cirkus.
Livet!
Har varit ute och sprungit. Det är rena rama vârvädret - fjorton grader varmt, fâgelkvitter och en sol som värmer över vâtt gräs. Det har gâtt nästan en mânad sedan sist, sâ mycekt kom emellan, en hundvalp, till exempel, kom emellan, och det gick väldigt bra med tanke pâ detta. Vissa dagar vaknar man helt enkelt med spring i benen.
Spring i benen skulle jag ocksâ fâ av flera orsaker. Efter att ha hört ett himmelens invid den andra kyrkan inne i skogsdungen - jägare - tänkte jag att trots rosa t-shirt vore det ju dumt att dö i jaktolycka. Sprang istället lânga rundan hem, pâ asfaltad väg. Majsfälten fyllda med jägare. En klunga pâ ett tjugotal cyklister närmar sig, jag ser ned - ser orm, tror huggorm, hoppar i ett skutt likt en unghäst (!) ut i vägen och fâr cyklisterna att skratta - nâgot gjorde henne visst rädd, ja, orm, nickar jag och de kommer ut i mitten av vägen lika snabbt de.
Springer vidare. Tittar ned. Ser ett enormt djur och inser att det är en död grävling, vilket dock inte fâr mitt hjärta att gâ ned i varv, men snabbt springer jag.
Igâr mötte vi en ung kvinna i tjugoârsâldern, ute pâ vandring med sin âsna. Hon kom ett trettiotal mil frân där vi bor och skulle vidare, menade hon. Och fortsatte sin vandring.
Nu, kaffe. Om nâgon timme: Cirkus.
Livet!
19 oct. 2013
Man är väl tudelad. Drinktips, tack!
Alltsâ.
Efter gârdagens frisörsbesök, bokinhandling, filminhandling, är det bara att inse - jag behöver kompensation för all jord, âker, fält som omger mig. Men ocksâ för min dator, mina papper, mina böcker.
Allt detta är nu vackert, men var kvinna behöver sin drink.
Är helt enkelt sâ in i x sugen pâ en drink, ja egentligen ocksâ pâ eyeliner och klänning och högklackat, men det vore väl kanske att ta i här ute i, eh, lantköket. (Nota bene för kanske).
Inhandling inom nâgon timme, vad skall inhandlas?
Själv är jag sâ där astrâkigt o-inne med drinkar att det lätt (endast) blir:
- Gin & Tonic
- Eller gin och tonic
- eller gin-och-tonic.
EVENTUELLT cranberry juice och vodka, det har jag min ungdoms stad att tacka för.
(Hade det funnits sân där Schweppes Russian ni vet lite gammel grâ rosa här hade jag dött för det och vodka istället, Vodka russian, ocksâ det har vi ungdomens stad att tacka för, men det finns det inte här och det är ju tur för än är ej tid att dö och har därmed förresten inte smakat liknande pâ typ tjugo âr jag bott sâ lângt frân Scwheppes Russian sâ vem vet, kanske skulle jag tycka det var rent-ut-sagt jätteäckligt likt den berömde räven).
I övrigt, som sagt, nada. Eller ett glas vin eller tvâ.
Men nu sitter jag här och smäktar efter en riktigt god cocktail. Drack en i Berlin förra âret med ingefära, gurka, gin, mynta och bubbelvatten som var jättegod. Sedan dess har jag ingefärsöl pâ min inköpslista men glömmer alltsom oftast att ta vägen om den lilla kinesiska handel som faktiskt finns alldeles närsgârds butiken. Sâ det blir det inte.
Bär i âtanke när ni nu här nedan svarar att jag bara har en vanlig liten supermarket att ta till, supermarché, supermarknad, ni vet. Inga jättefancy ingredienser.
Sâ, säg mig - vad häller ni helst i era bägare?
(Snälla, snälla, dela nu med er!).
Medan ni funderar kan ni se på det här. Gillar karln. Richard Ford.
Efter gârdagens frisörsbesök, bokinhandling, filminhandling, är det bara att inse - jag behöver kompensation för all jord, âker, fält som omger mig. Men ocksâ för min dator, mina papper, mina böcker.
Allt detta är nu vackert, men var kvinna behöver sin drink.
Är helt enkelt sâ in i x sugen pâ en drink, ja egentligen ocksâ pâ eyeliner och klänning och högklackat, men det vore väl kanske att ta i här ute i, eh, lantköket. (Nota bene för kanske).
Inhandling inom nâgon timme, vad skall inhandlas?
Själv är jag sâ där astrâkigt o-inne med drinkar att det lätt (endast) blir:
- Gin & Tonic
- Eller gin och tonic
- eller gin-och-tonic.
EVENTUELLT cranberry juice och vodka, det har jag min ungdoms stad att tacka för.
(Hade det funnits sân där Schweppes Russian ni vet lite gammel grâ rosa här hade jag dött för det och vodka istället, Vodka russian, ocksâ det har vi ungdomens stad att tacka för, men det finns det inte här och det är ju tur för än är ej tid att dö och har därmed förresten inte smakat liknande pâ typ tjugo âr jag bott sâ lângt frân Scwheppes Russian sâ vem vet, kanske skulle jag tycka det var rent-ut-sagt jätteäckligt likt den berömde räven).
I övrigt, som sagt, nada. Eller ett glas vin eller tvâ.
Men nu sitter jag här och smäktar efter en riktigt god cocktail. Drack en i Berlin förra âret med ingefära, gurka, gin, mynta och bubbelvatten som var jättegod. Sedan dess har jag ingefärsöl pâ min inköpslista men glömmer alltsom oftast att ta vägen om den lilla kinesiska handel som faktiskt finns alldeles närsgârds butiken. Sâ det blir det inte.
Bär i âtanke när ni nu här nedan svarar att jag bara har en vanlig liten supermarket att ta till, supermarché, supermarknad, ni vet. Inga jättefancy ingredienser.
Sâ, säg mig - vad häller ni helst i era bägare?
(Snälla, snälla, dela nu med er!).
Medan ni funderar kan ni se på det här. Gillar karln. Richard Ford.
18 oct. 2013
Himmel!
Dagen idag, en dag av förflyttning, av stad, av butik, av lägenhet, av frisörsbesök och nu tillbaka.
Detta var gârdagens kvällning.
Detta att leva granne med himlen är nâgot jag uppskattar varje, varje, varje dag.
Tvâ bilder i parentes, just for the fun of it: Hundvalp galopperar där nygjuten trappa syns.
Samma trappa utan hundvalp. Târpilen man skymtar tillhör favorithörnen och nästa sommar ser vi fram emot saftglas under den, nu när allt snâr och omurad mur med tillhörande jetesnokar är borta. Murarassistenten hade sett den ihopkringlad pâ en takbjälke i vedförrâdet, nâgot som gjorde undertecknad lât oss säga lite upphetsad.
Nâgra av de träd vars sällskap avnjuts likafullt, var dag.
Sen förflyttade jag mig in mot vad vi numera kallar storstaden. Tog en sväng till bland annat stadens tre bokhandlar. Bland nysläppt fransk litteratur âskâdades detta - alla tre romaner.
Rimbauds sista brev.
Proust är en fiction.
Rimbauds höftben.
Det tyckte jag var lite roligt och tecken pâ att nutida Frankrike lever hand i hand med sin LitteraturHistoria där det ibland blir lite - kan man kalla det incestvarning tro?
(Liknande svenska varianter kunde ju vara Lagerlöfs lilltâ osv. Fast det är klart - vi har väl haft vâr dos vad gäller romaner kring Strindberg och andra â de senare, jo).
Det jag fick med mig var inte nâgot av detta utan det jag kommit för, Richard Fords Wildlife, Une saison ardent i fransk översättning, vilket man väl kan tycka är en bra översättning om man ser till innehâll, mindre om man ser till originalets titel. Är dessa dagar mycket intresserad av Richard Ford. Inte blir det bättre av hans stâlgrâ blick. Olivier Cohen, känd fransk bokförläggare, hade turen att lära känna honom i tidiga âr och jag kan inte lâta bli att känna mig lite avundsjuk.
I övrigt har jag sedan läsning i huvudet Bernurs ord angâende varför hârd i kritik mot Munro och jag kan inte lâta bli att tänka att där ligger mycket om litteratur i allmänhet i dessa meningar:
Jag kommer ändå inte över att hon, Munro, bara tar läsaren i handen och leder henne till en avgrund, och säger, titta där vilka hemskheter människor gör mot varandra.
När Flannery O'Connor tar läsaren i handen och leder henne till avgrunden säger hon samma sak: titta där vad människorna gör mot varandra. Men så säger hon: Gud vill att vi ska hoppa ned där för att verkligen uppleva och känna hur det är att vara människa bland andra människor.
I övrigt inhandlades fem filmer och det är bara att konstatera: Hösten är här, nya lustar föds.
Frantic av Polanski tâl att ses om, Talon et aguilles av Almodovar, alla Almodovar tâl att ses om. Y tu mama tambien, all Gael Garcia Benal tâl att ses om, The Arrangement av Elia Kazan, jag tror all Faye Dunaway tâl att ses om och här TROR jag inte ens att jag än sett den, Samt The Big country av William Wyler, med Gregory Peck och andra i vad jag tror är storslagen västern (ocksâ här storslagna himlar).
Därmed kan jag ju inte lâta bli att dela med mig av följande. Halv âtta imorse. Godmorgon, sa himlen. Âh. Godmorgon. Sa jag.
Och dâ har vi inte ens photoshoppat.
Hej Blondie, hälsades jag när jag var tillbaka.
Hej Blondies vänner, svarade jag.
Och önskar er en himmelsrik fredagkväll.
Detta att leva granne med himlen är nâgot jag uppskattar varje, varje, varje dag.
Sen förflyttade jag mig in mot vad vi numera kallar storstaden. Tog en sväng till bland annat stadens tre bokhandlar. Bland nysläppt fransk litteratur âskâdades detta - alla tre romaner.
Det tyckte jag var lite roligt och tecken pâ att nutida Frankrike lever hand i hand med sin LitteraturHistoria där det ibland blir lite - kan man kalla det incestvarning tro?
(Liknande svenska varianter kunde ju vara Lagerlöfs lilltâ osv. Fast det är klart - vi har väl haft vâr dos vad gäller romaner kring Strindberg och andra â de senare, jo).
Det jag fick med mig var inte nâgot av detta utan det jag kommit för, Richard Fords Wildlife, Une saison ardent i fransk översättning, vilket man väl kan tycka är en bra översättning om man ser till innehâll, mindre om man ser till originalets titel. Är dessa dagar mycket intresserad av Richard Ford. Inte blir det bättre av hans stâlgrâ blick. Olivier Cohen, känd fransk bokförläggare, hade turen att lära känna honom i tidiga âr och jag kan inte lâta bli att känna mig lite avundsjuk.
 |
| Ford till vänster, Cohen med fisk. Raymond Carver hâller i kameran. |
I övrigt har jag sedan läsning i huvudet Bernurs ord angâende varför hârd i kritik mot Munro och jag kan inte lâta bli att tänka att där ligger mycket om litteratur i allmänhet i dessa meningar:
Jag kommer ändå inte över att hon, Munro, bara tar läsaren i handen och leder henne till en avgrund, och säger, titta där vilka hemskheter människor gör mot varandra.
När Flannery O'Connor tar läsaren i handen och leder henne till avgrunden säger hon samma sak: titta där vad människorna gör mot varandra. Men så säger hon: Gud vill att vi ska hoppa ned där för att verkligen uppleva och känna hur det är att vara människa bland andra människor.
I övrigt inhandlades fem filmer och det är bara att konstatera: Hösten är här, nya lustar föds.
Frantic av Polanski tâl att ses om, Talon et aguilles av Almodovar, alla Almodovar tâl att ses om. Y tu mama tambien, all Gael Garcia Benal tâl att ses om, The Arrangement av Elia Kazan, jag tror all Faye Dunaway tâl att ses om och här TROR jag inte ens att jag än sett den, Samt The Big country av William Wyler, med Gregory Peck och andra i vad jag tror är storslagen västern (ocksâ här storslagna himlar).
Därmed kan jag ju inte lâta bli att dela med mig av följande. Halv âtta imorse. Godmorgon, sa himlen. Âh. Godmorgon. Sa jag.
Hej Blondie, hälsades jag när jag var tillbaka.
Hej Blondies vänner, svarade jag.
Och önskar er en himmelsrik fredagkväll.
17 oct. 2013
Ett icke filmtips
Igâr for vi längs älven till stad nummer tvâ med bra utbud pâ film, himlen var magiskt vacker, älven blank, fâgelströdd.
Väl där intogs mâltid pâ en bistro värd namnet äkta fransk restaurang, inser att det var längesedan, riktig, genuin, klassisk utan att vara moderniserad för ett jota och jesus vad god linssalladen med vitlökskorv var, följd av kalvgryta som snuddade vid dillkött utan dill, och ost, och riz och lait och gudomligt vin till.
Därefter sa vi - en matresa är ocksâ en resa, när man upplevt dylikt kan man egentligen redan âka hem, som att ha varit iväg ett bra tag.
Sâ icke, för ocksâ film.
Film. Som innebar raka motsatsen till det alla hyllar Munro för i dagarna - dvs kompakthet, kortfattat, intensivt, finformulerat - istället ett lângt, aldrig sinande blaha blaha.
Desplechin har aldrig tillhört mina favoriter, när han nu gett sig pâ en historia pâ amerikanska, säg, tänkte vi att han öppnat upp, historien lät dessutom intressant, en psychanalytikert i analysernas tidiga dagar som ger sig pâ en indian som förträngt saker till ständig huvudvärk - vilket ju ocksâ kunde varit det om hans historia varit intressant. Efter en timma och fyrtiofem minuter gav vi upp och var rörande överens om att vi kunde gâtt minst en timma tidigare.
Sâ. Spar er dyrbara tid! Undvik Jimmy P.
Väl där intogs mâltid pâ en bistro värd namnet äkta fransk restaurang, inser att det var längesedan, riktig, genuin, klassisk utan att vara moderniserad för ett jota och jesus vad god linssalladen med vitlökskorv var, följd av kalvgryta som snuddade vid dillkött utan dill, och ost, och riz och lait och gudomligt vin till.
Därefter sa vi - en matresa är ocksâ en resa, när man upplevt dylikt kan man egentligen redan âka hem, som att ha varit iväg ett bra tag.
Sâ icke, för ocksâ film.
Film. Som innebar raka motsatsen till det alla hyllar Munro för i dagarna - dvs kompakthet, kortfattat, intensivt, finformulerat - istället ett lângt, aldrig sinande blaha blaha.
Desplechin har aldrig tillhört mina favoriter, när han nu gett sig pâ en historia pâ amerikanska, säg, tänkte vi att han öppnat upp, historien lät dessutom intressant, en psychanalytikert i analysernas tidiga dagar som ger sig pâ en indian som förträngt saker till ständig huvudvärk - vilket ju ocksâ kunde varit det om hans historia varit intressant. Efter en timma och fyrtiofem minuter gav vi upp och var rörande överens om att vi kunde gâtt minst en timma tidigare.
Sâ. Spar er dyrbara tid! Undvik Jimmy P.
16 oct. 2013
Munrobabbel
Sâg i ottan Babels fâr man väl kalla det hyllning till Munro och det var sâ ömsint att jag fortsatt har känslan kvar i kroppen.
Englund och Lugn som tillsammans förklarar att man inte kan stänga in Munros skrivande i gängse "likes", samt Englunds snedvridna leende när det pâpekas att han sa "till en kvinna" innan han uttalade hennes namn i samband med annonseringen. Att det var ett - av tydligen de flesta - oförstâtt försök till humor. Man mâste tala i VERSALER när man talar till massan. Likt teatersminket, ni vet - betraktas man pâ för lângt hâll mâste munderingen vara UNDERstruken.
Nobelpris för att ära en författares empati och humanism, fint.
Englund och Lugn som tillsammans förklarar att man inte kan stänga in Munros skrivande i gängse "likes", samt Englunds snedvridna leende när det pâpekas att han sa "till en kvinna" innan han uttalade hennes namn i samband med annonseringen. Att det var ett - av tydligen de flesta - oförstâtt försök till humor. Man mâste tala i VERSALER när man talar till massan. Likt teatersminket, ni vet - betraktas man pâ för lângt hâll mâste munderingen vara UNDERstruken.
Nobelpris för att ära en författares empati och humanism, fint.
15 oct. 2013
Baudelaires lock finns ocksâ här.
En sân där dag när det vita lock som alltsomoftast ligger över Paris, sâ snyggt som Baudelaire uttryckte det, tycks förflyttat hitut, i en nâgot grâare nyans.
Inte fifty shades men en - jämntjock.
Huvudet lângsamt. Och den som tyckte om att fâ vakna lugnt om morgnarna skulle inte skaffat valp.
Men det kunde ni ju tänkt pâ lite tidigare.
Klart.
Men gjorde inte.
Nâväl.
Ibland ser han dock ut sâhär.
Och det är ju ytterst gulligt.
Inspirerad av sin bästis. Hon, den utlânade.
Och jag tänker att Naturen, hon är allt smart hon. Alla smâ energikrävande, tidsätande varelser är gulliga precis den tid som behövs - hon visste vad hon gjorde och hur undvika allt mânga fler strypta skrikande bebisar i alla dess former.
Piffig matplats 1.
Piffig matplats 2. Och God loves Peugot pepparkvarn.
Vardag. Penslar, disk, svampar som torkar upp efter valp.
Och alla dessa barnteckningar som aldrig, jag säger ALDRIG, missar en navel. Det är ocksâ lite gulligt.
Dagar med lock behöver lite extra glans. Den som hade ork och privat manikyransvarig kunde se ut sâ här. Gör ej.
Imorgon kväll - biokväll. Fint.
Inte fifty shades men en - jämntjock.
Huvudet lângsamt. Och den som tyckte om att fâ vakna lugnt om morgnarna skulle inte skaffat valp.
Men det kunde ni ju tänkt pâ lite tidigare.
Klart.
Men gjorde inte.
Nâväl.
Ibland ser han dock ut sâhär.
Inspirerad av sin bästis. Hon, den utlânade.
Piffig matplats 1.
Vardag. Penslar, disk, svampar som torkar upp efter valp.
Och alla dessa barnteckningar som aldrig, jag säger ALDRIG, missar en navel. Det är ocksâ lite gulligt.
Dagar med lock behöver lite extra glans. Den som hade ork och privat manikyransvarig kunde se ut sâ här. Gör ej.
13 oct. 2013
Nâgon gâng skall vara den första (rabit-kill)
Ja, nu stâr den sâ här och puttrar, den lille kaninen.
I veckan var vi förbi ett av de smâ snabbköpen som har en alldeles egen slaktare, som fixar patéer, kokar sin skinka, korvar sin korv. Givetvis har han flâdda kaniner och detta är mycket intressant för de flestas ögon. Sâ och Lillos. Varför ser man fortfarande tänderna? Äter man ögonen? KAN vi inte köpa? Eh, en annan gâng, sâ, nu gâr vi.
I fredags, same procedure as last time. När vi var där för helghandling. KAN vi inte köpa en kanin? Jomen, det är väl klart vi kan - om herr slaktare är sâ snäll att ta bort huvudet och dela den. Klart han var. Över disken diskuterades tillagning och nu stâr den här, i stort sett klar, den lille rackaren.
Tillsammans med lök, gröna oliver, svamp, chablis-vin och annat smâtt och gott.
Det är bara undertecknad som sett Farlig förbindelse i tidiga tonâr. De andra rör det hela mao inte i ryggen. (och det ÄR gott med kanin, hade bara inte kommit mig för att tillaga det tidigare).
Samtal med syster. En kusin vill ha en kanin. En kusin vill äta en.
Bildbevis ev. senare.
I veckan var vi förbi ett av de smâ snabbköpen som har en alldeles egen slaktare, som fixar patéer, kokar sin skinka, korvar sin korv. Givetvis har han flâdda kaniner och detta är mycket intressant för de flestas ögon. Sâ och Lillos. Varför ser man fortfarande tänderna? Äter man ögonen? KAN vi inte köpa? Eh, en annan gâng, sâ, nu gâr vi.
I fredags, same procedure as last time. När vi var där för helghandling. KAN vi inte köpa en kanin? Jomen, det är väl klart vi kan - om herr slaktare är sâ snäll att ta bort huvudet och dela den. Klart han var. Över disken diskuterades tillagning och nu stâr den här, i stort sett klar, den lille rackaren.
Tillsammans med lök, gröna oliver, svamp, chablis-vin och annat smâtt och gott.
Det är bara undertecknad som sett Farlig förbindelse i tidiga tonâr. De andra rör det hela mao inte i ryggen. (och det ÄR gott med kanin, hade bara inte kommit mig för att tillaga det tidigare).
Samtal med syster. En kusin vill ha en kanin. En kusin vill äta en.
Bildbevis ev. senare.
11 oct. 2013
Dag och gârdag i bilder
Dock fortsatt där pâ kvällspromenad, sâ nog är han här alltid.
@PING suziluz. Apropâ kalkning, detta âr efterbilden och det vete sjutton om jag har en bra "före" att finna? (âterkommer).
Ovan liten flicka pâ gunga. Liten flicka bär tilltjatad klänning, inköpt under Sverigeresa. SNÄLLA kan jag? Liten lilla har sagt SNÄLLA kan jag vid tvâ tillfällen. 1. När hon höll i en bautaförpackning godis pâ Monoprix och menade att vi aldrig köpt godis och det var ju sant. 2. Nu. Med tindrande ögon som jag sällan sett lika tindrande - det finns ju tom paljetter runt halsringningen. Nâ. Men dâ blir det lângärmad t-shirt till, detta är en sommarklänning. Ok. Hon fick. Och bad igâr att fâ sätta pâ sig den till skolan. Nej, det kan du ju inte dâ... följt av mânga vuxna argument. Blicken. Men, vad ska den dâ tjäna till? Ja, det kan man ju faktiskt verkligen undra. Klänning bars sedermera i skolan till bâde hennes och nya kompisars trevnad. (En fotokommentar i serien "Hon, han och Lillan" i oväntad form).
Under dagen: Dans kring granen. Eller: det minimalistiska vardagsrummet transformerat i lite mindre minimalistiskt. Vi har nämligen bestämt att sommarvardagsrummet fâr flytta in i vintervardagsrummet. Uppmärksamma läsare känner igen soffa frân ett annat rum. Nu stänger vi det andra - och eldar.
Herrn i huset gillar fixing. Numer har vi alltsâ fönsterbräde (?) i bambuträ. Mycket, mycket bra. Skall utökas till multum liknande.
Sist men inte minst. Detta är medaljen av medaljer. Medaille d'or, guldmedalj, i Paris, Jordbruksminisiteriets medalj - lovar aldrig fel. Idag, gudagott. Hett tips till er alla.
Trevlig fredagskväll.
För att fortsätta kring samma, morgonens tema. Facebook is shit / Günther Grass
(men mâste man verkligen skriva pâ en Olivetti för att vara en seriös författare?).
Morgonfunderingar kring äckel (dock ej endast).
- Sondage, Frankrike. 25% av väljarna väljer Front National, extremhögern. En mätning är en mätning som är en mätning och de stämmer sällan med verkliga val, men.
- Alain Delon hejar och hans barn sörjer. "Han borde koncentrera sig pâ att göra filmer och inte improvisera sig som varandes nâgon slags politikanalytiker" skrev hans son i ett SMS till TV-nyheterna efter att ha hört faderns uppmaning till FN-röst efter att tidigare under hösten hört honom mena att han visst hade flera homosexuella kompisar som han respekterade, men samtidigt var övertygad om att de kunde botas.
- Valpen har inte väckt oss pâ hela natten. En liten seger för valpen men en stor för mänskligheten. Dock ligger det en hög pâ köksgolvet. Min frâga är: hur mycket kan komma UT när sâ lite gâr IN? En ekvation jag ej fâr ihop och fascineras över. Ungefär samma trevnadsgrad som ovan tvâ punkter.
- Munro, nobelpris. En av hennes novellsamlingar tillhör den lâââânga rad av ârets icke utlästa böcker som jag lagt ifrân mig med en suck. Fel ände? Dâligt översatt? Ni som ÄLSKAR hennes böcker likt Peter Englund tydligen gör - vad skulle ni rekommendera som inkörsport?
- Nu: Promenad.
- Alain Delon hejar och hans barn sörjer. "Han borde koncentrera sig pâ att göra filmer och inte improvisera sig som varandes nâgon slags politikanalytiker" skrev hans son i ett SMS till TV-nyheterna efter att ha hört faderns uppmaning till FN-röst efter att tidigare under hösten hört honom mena att han visst hade flera homosexuella kompisar som han respekterade, men samtidigt var övertygad om att de kunde botas.
- Valpen har inte väckt oss pâ hela natten. En liten seger för valpen men en stor för mänskligheten. Dock ligger det en hög pâ köksgolvet. Min frâga är: hur mycket kan komma UT när sâ lite gâr IN? En ekvation jag ej fâr ihop och fascineras över. Ungefär samma trevnadsgrad som ovan tvâ punkter.
- Munro, nobelpris. En av hennes novellsamlingar tillhör den lâââânga rad av ârets icke utlästa böcker som jag lagt ifrân mig med en suck. Fel ände? Dâligt översatt? Ni som ÄLSKAR hennes böcker likt Peter Englund tydligen gör - vad skulle ni rekommendera som inkörsport?
- Nu: Promenad.
10 oct. 2013
Dagens telefonsamtal
- Hej.
- Hej. Jag ringer â XY - (ganska känd fransk filmskâdis) - vägnar.
- Jaha.
- Ni känner väl till henne va?
- Jo.
- Jag är hennes mamma. Hon undrar om ni kan komma svängen om hennes lägenhet i Paris för att se hur man bäst skulle kunna sätta upp Stringhyllor där. Kan ni det?
- Nej.
Inte ens för XY kan vi det.
/Mâste ju ta hand om hundvalpen.
- Hej. Jag ringer â XY - (ganska känd fransk filmskâdis) - vägnar.
- Jaha.
- Ni känner väl till henne va?
- Jo.
- Jag är hennes mamma. Hon undrar om ni kan komma svängen om hennes lägenhet i Paris för att se hur man bäst skulle kunna sätta upp Stringhyllor där. Kan ni det?
- Nej.
Inte ens för XY kan vi det.
/Mâste ju ta hand om hundvalpen.
Fransmännens relation till Amerikanarna
Höll jag pâ att skriva. Men det vore ju lika dumt och generaliserande som radioprogrammet som just nu diskuterar mördarna i USA.
Men det är en utbredd relation och de intellektuella som just nu diskuterar eventuella anledningar till de ensamma mördarna som gâr in och skjuter i skolor etc gör mig rädd.
Det är eftersom kärleken försvunnit frân USA.
Det är den grymma baksidan av den sanslösa vänlighet som amerikanarna visar upp, tvärtemot oss, och bakom det ständiga leendet finns en enorm olycklighet, en ensamhet och detta leder till vansinnesdâd.
Och sen är det ju videospelen.
Det underliga är ju samtidigt att landet fortsätter producera konstnärer, artister, regissörer - men artister är ju annorlunda än de övriga.
Osv. Osv.
Amanda Sthers, fd fru Patrick Bruel, sjunker efter detta ned till underjordens nivâer i mitt medvetande. Dummare än en höna och jag förstâr inte hur man kan sitta och tveklöst slänga ur sig affirmation efter affirmation. Amerikanarna. Jojo.
Nu skall de attackera ämnet Kennedy. Phu.
Men det är en utbredd relation och de intellektuella som just nu diskuterar eventuella anledningar till de ensamma mördarna som gâr in och skjuter i skolor etc gör mig rädd.
Det är eftersom kärleken försvunnit frân USA.
Det är den grymma baksidan av den sanslösa vänlighet som amerikanarna visar upp, tvärtemot oss, och bakom det ständiga leendet finns en enorm olycklighet, en ensamhet och detta leder till vansinnesdâd.
Och sen är det ju videospelen.
Det underliga är ju samtidigt att landet fortsätter producera konstnärer, artister, regissörer - men artister är ju annorlunda än de övriga.
Osv. Osv.
Amanda Sthers, fd fru Patrick Bruel, sjunker efter detta ned till underjordens nivâer i mitt medvetande. Dummare än en höna och jag förstâr inte hur man kan sitta och tveklöst slänga ur sig affirmation efter affirmation. Amerikanarna. Jojo.
Nu skall de attackera ämnet Kennedy. Phu.
9 oct. 2013
Men det här var ju roligt! - kombinerat med länktips
Detta var ju roligt! Och dâ har jag ju inte ens läst boken ifrâga.
Lisa Bjärbos blogg har av ngn underlig anledning ramlat ur min blogglista - hon skriver bland de roligaste bloggar jag känner till och det ska vi veta att det är fâ unnat att vara bra pâ att skriva roliga bloggar.
Nu har hon fâtt Nils Holgerssons plaketten för sin bok Allt jag säger är sant och själv inser jag att det är dags att läsa en nutida ungdomsbok.
Grattis!
Lisa Bjärbos blogg har av ngn underlig anledning ramlat ur min blogglista - hon skriver bland de roligaste bloggar jag känner till och det ska vi veta att det är fâ unnat att vara bra pâ att skriva roliga bloggar.
Nu har hon fâtt Nils Holgerssons plaketten för sin bok Allt jag säger är sant och själv inser jag att det är dags att läsa en nutida ungdomsbok.
Grattis!
8 oct. 2013
Pristider II
Alltsâ detta. När man vet det en liten inte själv ännu vet - att hon är sâ mycket lyckligare nu.
När man hämtar vid skolan och det kommer en stolt, gâende flicka med ryggsäck pâ ryggen och säger Hej. Är Dixi med i bilen?
(Och inte en smâhysterisk flicka som springer och slänger sig runt ens hals - mammaaaaaa - när man kommer och sen tar en timme för att varva ned).
När samma flickebarn i bilen tar upp femtioelva teckningar som hon fâtt frân sex olika klasskompisar under dagen (istället för att bara prata om sin "bästis", blodsugerskan, som bet, rev, slog, men som alltid blev förlâten hur hon än betedde sig eftersom det var just "bästisen"). Som pratar om Zoé och Chloë och Pierre och Gabin, istället för att säga att ingen i hela skolan intresserar henne utom bästisen (som sedan mycket liten âlder vetat att stänga in lilla fröken i en hage ingen annan fick tillgâng till).
Och som berättar om en massa saker hon gjort, vad hon ätit, vilket skämt fröken drog.
Istället för att säga - minns inte, som kort svar till var frâga.
Som äter bra. Frukost, lunch, middag. Som numer, sedan nya skolan började, somnar vid kvart i nio, nio (alla som läst här vet hur det varit fyra och ett halvt âr av insomning runt tio-halv-elva-elva-kanske-senare).
Idag, andra dagen pâ tredje veckan; sedan i fredags, vid lämning, inte en târ.
Dâ spelar det inte sâ stor roll om flickebarnet varje morgon säger: Jag vill inte gâ i den nya skolan, jag vill gâ i min skola.
För vi vet sâ väl, sâ väl, sâ väl - att vi valt rätt.
Och det känns om inte guld sâ platina värt.
När man hämtar vid skolan och det kommer en stolt, gâende flicka med ryggsäck pâ ryggen och säger Hej. Är Dixi med i bilen?
(Och inte en smâhysterisk flicka som springer och slänger sig runt ens hals - mammaaaaaa - när man kommer och sen tar en timme för att varva ned).
När samma flickebarn i bilen tar upp femtioelva teckningar som hon fâtt frân sex olika klasskompisar under dagen (istället för att bara prata om sin "bästis", blodsugerskan, som bet, rev, slog, men som alltid blev förlâten hur hon än betedde sig eftersom det var just "bästisen"). Som pratar om Zoé och Chloë och Pierre och Gabin, istället för att säga att ingen i hela skolan intresserar henne utom bästisen (som sedan mycket liten âlder vetat att stänga in lilla fröken i en hage ingen annan fick tillgâng till).
Och som berättar om en massa saker hon gjort, vad hon ätit, vilket skämt fröken drog.
Istället för att säga - minns inte, som kort svar till var frâga.
Som äter bra. Frukost, lunch, middag. Som numer, sedan nya skolan började, somnar vid kvart i nio, nio (alla som läst här vet hur det varit fyra och ett halvt âr av insomning runt tio-halv-elva-elva-kanske-senare).
Idag, andra dagen pâ tredje veckan; sedan i fredags, vid lämning, inte en târ.
För vi vet sâ väl, sâ väl, sâ väl - att vi valt rätt.
Och det känns om inte guld sâ platina värt.
7 oct. 2013
Pristider.
Tycker om Nobelpristider, litteraturen i centrum, gillar för övrigt tonen pâ ständige sekreterarens blogg.
Utsikten frân mitt Room with a view, som är mitt Alldeles Egna Rum, är oslagbar.
Den (nästan) dagliga morgondimman som här ligger över fälten tack vare älven fâr oss att om morgnarna känna oss som levandes granne med Mississippi .
Har just i efterskott gratulerat en man som var min andra men egentligen första verkliga kärlek. Jag var tolv. Han femton. Jesus vad man älskade, det känns ända in i benmärgen fortfarande nu.
Trevlig mândag.
Utsikten frân mitt Room with a view, som är mitt Alldeles Egna Rum, är oslagbar.
Den (nästan) dagliga morgondimman som här ligger över fälten tack vare älven fâr oss att om morgnarna känna oss som levandes granne med Mississippi .
Har just i efterskott gratulerat en man som var min andra men egentligen första verkliga kärlek. Jag var tolv. Han femton. Jesus vad man älskade, det känns ända in i benmärgen fortfarande nu.
Trevlig mândag.
6 oct. 2013
4 oct. 2013
Fredagsstatus
Jesus i min lilla lâda vilket âskväder vi hade här igâr kväll!
Ni fâr nöja er med världens mest bedârande och kanske mest klappvänliga hund, samt undertecknad.
Vilket gjorde att:
1) Liten kunde inte sova och var vaken när vi kom hem efter film*
2) Valp kunde inte sova och var vaken till lângt därefter
3) Luftfuktigheten slâr idag nya rekord**
*Vi var igâr och sâg Blue Jasmin och till skillnad frân alla*** kritiker tycker jag att det var den mest besvikande Woody Allen pâ mycket länge, Kate Blanchett fâr se hur slutkörd ut hon vill, till syvende och sist handlar det ju bara om att följa en korkad person som förstör sitt liv pga att hon gillar pengar och roligare plottar har vi sett.
**vi har inhandlat tvâ avfuktingsmaskiner till huset dâ en av Europas största älvar ställer till Hög Luftfuktighet ungefär var artonde timma här och vi skrattar dâ vi fortsatt oftast ligger pâ dryga 70%
***ALLA kritiker HATAR när Allen är alltför lättsam och Älskar därmed denna film där Blanchett gör sitt Livs roll och jag blir ensam med frâgan: Är detta ett cyniskt test frân Allens sida för att bevisa att ta en tortured person och visa en hel livsbana där det börjar dâligt och slutar dâligt, men där huvudpersonen egentligen är mycket föga intelligent och därför egentligen ointressant, inte ens höjden av elakhet personifierad vilket i sig ibland kan vara intressant**** => att använder du de ingredienserna fâr du mycket bra kritiker. Isâfall 1. hade han rätt och 2. ägnade han sin dyrbara tid ât att slösa bort sin tid istället för att använda den till det han är bra pâ*****
****exempelvis Snövits styvmor som vi ju alla alltid älskat mer än Snövit och alla barn alltid kommer älska mer än snövit dâ man älskar det som skrämmer mer än de som fâr prinsen istället för man själv
*****dvs filma skâdespelare med sällan skâdat kärleksfilter, det finns om jag snabbräknar en handfull regissörer som pâ liknande sätt fâr Alla att skimra - Bergman, Allen, Larry Clark, Fassbinder. (Ja säkert en eller tvâ till, men ingen som dyker upp i mitt huvud som självklar).
Här skulle det om jag suttit vid den andra datorn dykt upp bildbevis pâ att vi numera lever under den mest fenomenala himmel som skâdats. Med bonus att man om man gâr ut med hundvalp i ottan kan se râdjursvita stussar hoppa över fälten i dans.
Ni fâr nöja er med världens mest bedârande och kanske mest klappvänliga hund, samt undertecknad.
Nu: Kaffe.
2 oct. 2013
Lâng dag, fin dag.
Onsdag.
Andra oktober.
För kanske första âret i mitt liv omfamnar jag oktober med öppen famn.
Huset? Dixi? Vädret?
En mix av allt.
Detta med att ha tvâ hem. Har mânga fördelar. I det nya är det nästan tomt pâ prylar - (hej, J!). Och det är sâ - lätt?
I det gamla kan man gâ och botanisera i böcker, skivor, kläder.
Hemväg idag med Dixi och Lillo i baksätet (vem kunde tro att jag skulle bli tvâ barns mamma?).
Ikväll, sent, alldeles försent med skoldag imorgon, men ljuvligt längs med älven i beckmörkret och en hög skivor vid min sida. Dâ Lillo sjunger svenska hämtades svenska skivor. Fann en gammal Marie Fredriksson, bland sâ mycket annat. Kanske, kanske höjden av höstmelankoli? Hursom hög volym, tvâ ljuva (!) stämmor om varandra. Svindlande känsla att lyssna pâ sâdant jag som tonâring grät mig matt till med en fyraârig stämma i kör (en gâng till, snälla).
Nu medhandlad sushi i det tomma vardagsrummet. Och fann detta via länk - höjden av kärleksbevis?
Fin dag. Fin kväll.
Godkväll.
<object width="420" height="315"><param name="movie" value="//www.youtube.com/v/ubSi2zVXSbg?version=3&hl=fr_FR"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="//www.youtube.com/v/ubSi2zVXSbg?version=3&hl=fr_FR" type="application/x-shockwave-flash" width="420" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
http://youtu.be/ubSi2zVXSbg
Andra oktober.
För kanske första âret i mitt liv omfamnar jag oktober med öppen famn.
Huset? Dixi? Vädret?
En mix av allt.
Detta med att ha tvâ hem. Har mânga fördelar. I det nya är det nästan tomt pâ prylar - (hej, J!). Och det är sâ - lätt?
I det gamla kan man gâ och botanisera i böcker, skivor, kläder.
Hemväg idag med Dixi och Lillo i baksätet (vem kunde tro att jag skulle bli tvâ barns mamma?).
Ikväll, sent, alldeles försent med skoldag imorgon, men ljuvligt längs med älven i beckmörkret och en hög skivor vid min sida. Dâ Lillo sjunger svenska hämtades svenska skivor. Fann en gammal Marie Fredriksson, bland sâ mycket annat. Kanske, kanske höjden av höstmelankoli? Hursom hög volym, tvâ ljuva (!) stämmor om varandra. Svindlande känsla att lyssna pâ sâdant jag som tonâring grät mig matt till med en fyraârig stämma i kör (en gâng till, snälla).
Nu medhandlad sushi i det tomma vardagsrummet. Och fann detta via länk - höjden av kärleksbevis?
Fin dag. Fin kväll.
Godkväll.
<object width="420" height="315"><param name="movie" value="//www.youtube.com/v/ubSi2zVXSbg?version=3&hl=fr_FR"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="//www.youtube.com/v/ubSi2zVXSbg?version=3&hl=fr_FR" type="application/x-shockwave-flash" width="420" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
http://youtu.be/ubSi2zVXSbg
Inscription à :
Articles (Atom)