"Å vad jag inte längtar bort ett enda dugg från där jag sitter just nu. Då var min stora skräck att inte komma därifrån". Skriver Annannan när hon läser Thomas Nydahls inlägg och jag vet varför jag aldrig skulle kunna leva i nâgot mindre än där jag lever nu, varför rörelsen är mig sâ behövlig.
Samt hur fint det är att inte längta bort mer. (Säger motsättningarnas drottning och funderar vidare pâ vart ledigheten skall fâ äran att styra hennes kos - men det, vet vi ju alla, är inte alls samma grej).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire