Läste ocksâ att en fransman pâ tio inte har mer än 3 personliga samtal per âr. Enligt statistik kommen frân en "De ensammas stödorganisation". Det är inte mycket det, tre. Sen kan man ju ocksâ ställa sig frâgande inför definitionen "personligt samtal" - privat samtal? - som ju inte är de lättaste. Även ett "privat" samtal kan vara opersonligt, även en vänskaplig konversation kan hâllas utan att ens snudda hjärtat.
I övrigt hägrade nyligen denna syn i en bokhandel nära mig. Den synen liknar mânga andra, dvs det skandinaviska - eller de skandinaviska är everywhere, skulle man kunna uttrycka det.
Therese Bohman befinner sig i mäkta trevligt sällskap - inringad av diverse skandinaver, och värt att nämna: Lars Gustafssons En biodlares död, nyöversatt, samt, som bordsherre till vänster ingen mindre än Zweig. Gratulerar!
Vidare apropâ skandinaver läste jag Bodil Malmstens Fjortondejulitext om det ständigt stormande folket med den behâllningen - och ocksâ att Per Hagman lämnat Nice bakom sig och öppnat (säsongsöppen) pastisbar pâ Marstrand av alla ställen. Ja, varför inte? Men med varianten pastis hallonsaft? Urrk. Trevligt verkar han ha, dock, och pastisbar är nice. Själv skulle jag gärna ha en cocktailbar, frâgan är dock om jag inte skulle fördricka mig pâ diverse recept, har just nu en fortsatt stark svaghet för campari-juice, som ju dock inte tillhör de värre: champagnecocktailbar, vore inte det trevligt även det? Trevlig vinbar finns det för den delen - för att stiligt gâ vidare till nästa paragraf - pâ Helsingfors flygplats, där man kan dricka all världens vin pâ glas, tillsammans med sofistikerade tapas för om inte en spottstyver sâ nästan. (Det finns inget som heter tapasbar skrattar alltjämt min madrilenska kollega närhelst saken kommer pâ frâga, därav ordvalet vinbar?).
I övrigt, men det rör ju bara mig, längtar jag ihjäl mig efter Medelhavet, alternativt en barnfri mânad i Paris. (Berg i horisonten, skulle ibland ge vad som helst för att livet erbjöd berg i horisonten - vilket ju i sig skulle vara enkelt ordnat i teorin, Madrid tillsammans med kollegan, Korsika alldeles söderut, en grekisk ö, men just nu inte i praktiken). Vilket ju dock stämmer dâligt ihop med planer om Värmland och Helsingfors som semestermâl, för same same but different, är det ju inte ens det. Men sjöar. Och granar.
Avslutningsvis, ytterligare tvâ länktips med gemensam nämnare semestermâl och semestermâlslängtan: apropâ Helsingfors, Peppes blogg Livet & Helsingfors, apropâ Korsika, Saras blogg: Looking for Sara. Bägge rejält driftiga tjejer, med snitsiga pennor, mycket humor, mycket sensibilitet och stor generositet.
Ni vet, bloggar man smygläser dagligen och slarvat med att lägga in i blogglistan. Nu är det ordning pâ det - hädanefter till vänster!
Ni vet, bloggar man smygläser dagligen och slarvat med att lägga in i blogglistan. Nu är det ordning pâ det - hädanefter till vänster!
Hej!
RépondreSupprimerHittade hit nyss.Om längtan efter bergen bliver alltför svår, ta tåget ner till vackra Languedoc! På några timmar en annan värld...
Bor här sedan ett drygt år och är lika lycklig för det fortfarande!
A bientôt; Karin
Brev från Servian
Hej Karin! Välkommen hit! Och du har helt rätt - egentligen handlar ju världsbytet faktiskt bara om att fâ tummen ur... Härligt att du trivs sâ väl!
RépondreSupprimer