Film och uppfostran, b.

Efter att Lillan sedan en vecka gâr med pâ att lägga sig strax efter nio och somna själv (lâter som en liten seger för barnfria - lâter som en världsrevolution för de flesta smâbarnsföräldrar som visste att barn ibland sov lite och sent men aldrig kunde tänka sig att de helt skulle ta över deras kvällar) har vi sedan nâgra dagar installerat videoprojektorn pâ loftet och sitter under det i varsin fâtölj, perfekt installerade, och njuter.

I förrförrgâr, pâ bio dock: Late bloomers av Julie Gravas med Isabella Rosselini och William Hurt (tilltalande titel, tilltalande skâdesperlare, men det är bara att inse: Isabella Rosselini är bland de vackraste, men inte bland de mest talangfulla skâdespelarna. Hon gör sig gott i symbolroller, likt Blue Velvet, men när hon tvingas komponera gâr hon om inte bet sâ i svârighet. William sâg trött ut och filmen nâdde i allmänhet inte riktigt upp till förväntningarna som väl visserligen inte var jättehöga). Isabella. (Otroligt nog minns jag hur jag som absolut pre-tonâring, alltsâ barn, satt och funderade och tänkte att det hon utstrâlade där pâ Lancôme affischerna - pâ den tid dâ fâ var "ansiktet för" - det, det var vad jag ville bli, den osannolika tid dâ man skulle vuxit upp till kvinna).

I förrgâr, här: Mörka ögon (? gissar jag mig till att titeln skulle kunna vara pâ svenska?) av Nikita Mikhalkov. Nikita om vilken ett av mina allra första blogginlägg handlade - och som jag lyckades radera pâ ett ögonblick, pâ den tiden var jag ännu mindre bloggteknikkunnig. Och det var ett sâdan komplett inlägg att jag aldrig orkat ge mig pâ det igen... Vilket ju inte är Mikhalkovs fel och hans Oblomov och Pièce inachevée pour piano mechanique (vilken titel! Ofullbordat stycke för mekaniskt piano? sâ fint) till hör mina absoluta favorit alla kategorier rakt av (bara tanken pâ dem för mig rakt in i ett förlovat land där vi gled omkring och sâg tre fyra filmer om dagen mellan kaffepauser och vinglas under sommarveckor i ett Paris som var lika folktomt som det ju alltid är i augusti - fantastiskt).
Mastrioanni i högform. Silvana Mangano för lite synlig, i min smak. Magin dock inte riktigt i samma nivâ som ovan nämnda tvâ. Mindre nära, men det beror nog pâ ämnet.

Igâr:

Ikväll: Bio. Men under förmiddagen har vi varit ute och uppdaterat lagret. Vet ni att jag fann Vargtimmen (tillsammans med Skammen ) för 2.99€. Liknande gör min dag.

Ni vet, en av alla de saker vi lovade oss den där tiden innan barnet var här. Fast inte bara, det vore att lägga mycket pâ henne - det var ocksâ en av alla de där sakerna vi lovade oss när vi lämnade Paris bakom oss. Paris och alla dessa underbara biografer som bara Paris har.
Likt vi lovade oss Paristurer pâ tvâ man hand, ofta, som uppfriskning och nyladdning. Det var innan jag tackade jag till den tjänst som fick mig att flyga och fara och aldrig vara hemma de första tre âren och som sedan dess tagit upp alldeles för mycket tid även om det ocksâ är den som gjorde sâ mycket annat möjligt.

Men snart sâ.