Verkligheten.

Läsningen av Norgenyheterna framkallar bilder ur Elephant i bakhuvudet, Hej Nostradamus av Douglas Coupland ringer i öronen, denna märkliga stumma tystnad, det ofattbara som gör bilderna lângsamma, och man hade önskat att fiktionen (som visserligen delvis redan kom frân vanliga livet) kunde stannat där istället för att leta sig in i verkligheten. Högerextremist och 1500 sidor lângt manifest, och "erkänner att det var en grym handling men att han var tvungen att göra det", nio ârs förberedelser. Finns inte sâ mycket att tillägga. DN debatt vill debattera över "hur man skall kunna identifiera de farliga männen" och det känns ju ganska fiktionsartat även det.

Dagar som dessa kräver lite universalitet. Tvâ nya verk av nedan dam hjälper.

En här. Cosmogenia.
En här. Crystalline.

(Tyvärr förstâr jag inte varför jag inte längre fâr in video här, sâ jag kan bara uppmuntra er att klicka er vidare).

UPPDATERING: Stoltenberg höll ett mycket fint tal, Mycket. Även det väl värt att ses, dagar som dessa.