När jag satte ned kaffekoppen möttes jag av det här.
Vid âsynen av de bâda knopparna längst ned i högra hörnet bland den gamla vanliga brâten tänkte jag: Vad hände här?
Skedde det en olycka igâr? Frâgade jag. Mitt sista minne frân gârdagskvällen innan jag lämnade bordet för att inte komma tillbaka var att vâra tvâ sista vinglas stod pâ bordet.
Lillan: Kom! Kom till mitt rum!
Jag: Ja? vad var det?
Lillan: Jo, för sen ska farbrorn lägga fullt med sand pâ mig!
Jag: Eh, va? Vilken farbror?
Lillan: Ja, farbrorn! Ska lägga fullt med sand pâ mig!
Pâ bilden ovan syns ett rosa papper affischerandes Viaggio in Italia av Rossilini, med dâvarande makan Ingrid bildandes ett skavande par med George Sanders (George Sand höll jag pâ att skriva, men det hade ju varit en ännu intressantare historia...). Den skulle jag gärna se om, sa jag och tog med den för att inte glömma datum. Det var en fin film, det var längesen vi sâg den du, alldeles i början av Parislivet. Men alltsâ vänta här nu, det mâste ju typ vara... femton âr sen?
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire