Oktober

Förra âret skrev jag om oktobersjukan. I âr gâr det bättre.

Förra âret i oktober sâg vi Pincemin.

 Lillan var mindre, mer modig vad gäller maneger, dessa karuseller som finns alltid och överallt i detta land, och oktober till ära Pincemin klädd*.

 Sâ var ocksâ jag**. Och fortfarande boendes i gamla lägenheten. Overkligt. Det overkliga gäller alltsâ att vi inte ens bott ett âr än i det nya.

Vi sâg film. Är jag lika snygg som dessa bâda om ett antal âr, dâ anser jag mig mycket, mycket nöjd. Julianne Moore är förunderligt snygg. Och rödhârig. Vilket jag ofta önskar jag vore, men rödhârig utan rödhârig hy, det är inte detsamma, sâ nu vet vi det. 

I oktober satt jag varvat pâ hotel, varvat hemma. Här pâ hotell. Längtandes hem. I det avseendet har inte mycket ändrats, än. För det gör jag ocksâ nu. Men är det snart igen, dock. Hemma.

I väntan pâ det konstaterar jag att det nu gâtt ett âr sedan jag pâ hotellet läste om Eva Jolys äventyr pâ Island - här i mycket fint sällskap - vilket är ett roligt sammanträffande med faktum att jag alldeles precis nyss lyssnade till henne som varandes fransk presidentkandidat, som tilltugg till mitt morgonkaffe.

* och **: det var ett annat roligt sammanträffande dâ Marimekkos höstkollektion 2011 i mycket liknade den mâlning som syntes lite varstans dâ den var vald att pryda utställningens affisch.
Âterkommer frân hemmaplan.