Ecole de Fontainebleau, förut attribuerad till Frans Pourbus, därefter François Clouet.
Porträtt av vad man tror är Gabrielle d'Estrées och hennes syster la Duchesse de Villars, Louvren.
Och vilket liv, mina vänner. Eller snarare vilken död! Gabrielle, kung Henry IV favorit och som var tänkt ocksâ bli hans drottning - ett giftermâl livligt bekämpat av, bla, pâven Clemens VIII och Henrys dâvarande hustru han sedan länge levt separerad frân. Problemet löses av faktum att den vackra dör, gravid i fjärde mânaden, i konvulsioner natten mellan den 9e och 10e april 1599 efter att ha ätit en riklig middag hos en finansman. Ibland länkas döden till en citronnade - att hon blivit förgiftad, andra menade att hon blivit strypt av djävulen själv, dâ hennes dödskamp var sâ oliderlig och under vilken hon totalt förvandlades fysiskt - blev allt svartare och svartare i ansiktet, till total oigenkännerlighet (och till den grad att man stoppade kung Henry själv att rida till henne för att bespara hnom den vidriga âsynen).
Jojo. Godmorgon!
Historiens inte vingslag men dråpslag.
RépondreSupprimerLite dråplig är också din nybildning av ord: som "oliderlig" en skön blandning av olidlig och förlorad liderlighet?
Varje gång jag ser den här bilden undrar jag varför hon nyper sin syster i bröstvårtan och varför de båda ser så avslappnade ut i denna märkliga situation. Någon som hört eller läst någon förklaring?
RépondreSupprimerSign. "Hinner inte Googla, måste rensa garderoben"
Jorun - Jag vet inte om jag läst det, eller kanske var det istället audioguiden på Louvren som sade det (något tveksam källa m.a.o.), men tydligen ska det visa på att hon väntar ett kungligt barn?
RépondreSupprimerGabrielle - haha, hellre fort men fel än inte alls är lite alltför ofta mitt motto (vilket dessvärre med âren som utvandrad vad gäller liknande fel blir ett "oj, det hade jag inte ens sett om jag läst om det, och dessutom lângsamt").
RépondreSupprimerJorun & Johanna - bra frâga och tack, Johanna! Och är det sâ, med tanke pâ att hon dog när hon var i fjärde mânaden med det kungliga barnet, ja dâ skänker det ju än mer spänning till mâlningen. (Och är det sâ, nummer tvâ, sâ mâste ni ju hâlla med om att förklaringen till symboliken kvarstâr illans intrigerande?!).