Efter snabb tur till marknaden bland höstäpplen och lagrade ostar smâsprang jag ned mot butiken för öppning. Dâ kaffet varit slut därhemma och hjärnan därmed seg var det inget annat att göra än att springa in pâ grannkafét för en double express med lite kall mjölk till, tack. Men vad nu? Fullproppat, strax före elva? Ah! Demifinal i rugby!
Det blir med andra ord en kaffe pâ stâende fot där plats finnes.
- Har ni inte rugby, ni med? frâgar servitören och ställer ned kaffet framför mig.
Ni, det är vi, svenskarna, i Sverige.
- Nja. Svarar jag. Ingen stor sport direkt.
- Och dâ borde det ju ändâ vara en sport som passar nordbornas kroppsbyggnad väldigt bra?
En diskussion som minner om sâ mânga andra. Dessa matcher, jag leendes vid âsynen av liknande brutalitet. Mannen vid min sida ivrigt förklarandes att värre gentlemannasport finns inte.
Och det är sant - lite ett mysterium att sporten inte vandrat vidare i större utsträckning norröver? Brist pâ tradition? Brist pâ lust? Eller anser vi oss helt enkelt alldeles för neutrala?
mvh
Tacksam för svar.
Hockeyn kanske räcker för oss som utlopp för behovet av testosteron och muskelberg som brakar samman!
RépondreSupprimerKanske det (en tanke jag själv ofta tänkt) - men räcker den som förklaring?
RépondreSupprimer