Du. Vi fâr helt enkelt göra en lista över allt som skall göras, för nu börjar det brumma sâ där oroväckande i mitt huvud.
Ok. Börja med att skriv att vi ska göra en lista?
Liten:
Men när är det jag blir vuxen dâ? Jag vill bli vuxen nu!
Vet du. Det jag vill helst av allt, det är att inte gâ i skolan.
Vet du. Jag vill inte gâ till skolan.
Vet du. Jag vill inte gâ och lägga mig. Det är sâ fasligt trâkigt att lägga sig.
Nej. Jag är inte hungrig.
MEN. Ännu har ingen nackspärr dykt upp pâ allvar. Det är ju i vart fall ett litet framsteg.
(Dagar som dessa tänker jag att det bästa kanske vore att ha en stängd blogg, där liknande minnesanteckningar liksom skulle ha en mer naturlig plats? Ocksâ detta en januari-konstant).
(Uppdatering: För uppmärksamma läsare kan följande fundering tala: Är Januari det nya Oktober?).
Nackspärr, sen flera dagar. Första gången i livet. Mer inhiberande än stroke + konsekvenser.
RépondreSupprimerFörstår din rädsla. Undvik! Undvik! Stelt sittande, stirrande, tv, dator, anteckningar, bära tungt etc. Undvik!
Roliga texter här hos dig.
Och - en födelsedagsgratting i efterhand.
Gulliga du! tack.
RépondreSupprimerNackspärr är hemskt. Och det enda râd jag tillbaka kan ge är att inte gâ med det, vilket jag länge ârligen gjorde, med ett "det gâr över" (du vet, ursvensken, kroppen läker sig själv och allt det där). Det gör det, men kan ta tid. Köp smärtsalva pâ apoteket, typ Voltaren, och ät nâgra tabletter, Voltaren finns även i tablettform. Sen jag gjorde det gâr det över Mycket fortare (och ibland kan tom själva utlösandet undvikas om man tar det i tid!).
Och, ps. Helt klart undvik allt ovan - just när man känner spärren nalkas. För annars gâr det ju oftast mycket bra. Skulle vilja säga att i vart fall hos undertecknad att det är när stressen blir för pâtaglig som kroppen försvagas och, dâ, pang. Blir minsta "utsättelse" enligt ovan faktor till utlösning. (Säger man utlösning? det känns sâ... sexuellt laddat pâ nâgot vis, hoho).
RépondreSupprimer