Med tanke pâ samtalet tror jag att jag endast bekräftar svaret för samtliga genom sista citatet:
Antecknat 6.3 1989.
Tungspelad premiär i gâr. Brook säger att det är vâr bästa föreställning hittills. Säger han sâ för att han skall lämna oss? Han lägger en del av det konstnärliga ansvaret för fortsättningen pâ mig. Jag är smickrad och plâgad. Jag fâr aldrig vara enbart skâdespelare när jag är enbart skâdespelare. Jag mâtte provocera fast jag tycker att jag kryper undan. Min ödmjukhet tycks vara pinsamt auktoritär.
Efter premiären mottagning pâ skâdespelarklubben. Nâgra unga skâdespelare parodierade utan minsta elakhet vâr föreställning. Vi hade roligt. Peter Brook fick en storartad hyllning. Jag drack och pratade, drack dock inte sâ mycket att jag pratade ryska. De frâgade om Tarkovskij, Tarkovskij, Tarkovskij. Nâgon sa Fanny och Alexander. Jag var pâ vippen att säga att Tarkovskij inte gjort den filmen.
Rollen, Erland Josephson. Finns i Pocket hos Brombergs förlag och är utmärkt läsning.
Ah - jag missade de dr sista tilläggen, så fort jag såg Brook rabblade min hjärna vilka svenska skådespelare som har jobbat med honom: hittade bara Erland...och: Si!
RépondreSupprimerDen underbara människan som var så briljant, kanske kunde vara elak i repliken, men helst inte...
Samt var han en riktigt bra vän/arbetsgivare till Bergmans luttrade fd hushållerska; i en liten dok-film vi sett på TV här.
Haha, jag skulle också ha frågat om Tarkovskij, Tarkovskij och Tarkovskij!
RépondreSupprimerIntressant med dok-film!
RépondreSupprimerOch - ja ! - jag med om Tarkovskij, Tarkovskij, Tarkovskij...!
Mycket fin läsning som rekommenderas!