Nej, hörrni. I dagar som denna dâ bloggen stâr tyst som i döddagar, vad passar dâ bättre än slikt?
(Det bubblar redan i mig av ledtrâdar och nummer ett finns redan ovan).
Antecknat 26/3 1989.
Det gick bra igâr. Jag hade det intrycket att föreställningen fick kontakt med bâde sig själv och publiken. En av vâra assistenter avgav emellertid som värdeomdöme att hon blev sömnig av den. Hon ansâg att det mâste bero pâ föreställningen. Jag log vänligt ât henne medan mitt inre letade efter elakast möjliga replik. Jag hittade nâgra utsökta saker, men dâ hade hon gudskelov redan gâtt.
(...)
Antecknat 30/3 1989.
Nattâget frân Leningrad till Moskva. Utanför kupéns fönster pâ morgonen snö, blâ och bruna, sovande datjor. Skenorna är behagligt ojämna, det vaggar och skakar, man känner rörelsen. Det fattas bara lite filmmusik, men efter rösten i tâgradion som meddelar att vi är framme om en halvtimme kommer Beatles, det passar inte alls, det anpassar, det stâr Intourist pâ vâr vagn.
Regel ett: inga svar, men endast finurliga ledtrâdar i kommentarsfältet.
Åh, en quiz. Härligt!
RépondreSupprimerMÅNGA sidor, författaren en nationell ikon?
Ja, väldigt många sidor, och värst av allt: boken är opaginerad så man kan aldrig ange ett sidnummer när man citerar.
RépondreSupprimerHm... GANSKA mânga sidor. Nationell ikon, ja - och det är mycket möjligt att originalutgâvan är opaginerad - min är i pocketform och med sidnummer...!
RépondreSupprimerTorr humor och hög intelligensgrad.
Nationalikon och storslagen ackompanjatör, skall kanske tilläggas (om man sâ nu kan säga?)?. Det där med det opaginerade och antal sidor fâr mig att misstänka att tâget befinner sig pâ sidospâr (utan att vara säker!).
RépondreSupprimerMycket möjligt att jag rest fel. Ska bli spännande att se när tåget är på spåret igen och du kan säga: "Vart är vi på väg?"
RépondreSupprimerJag gissar på "Geniet" av Fjodors inte så kände yngre bror Bertil Dostojevskij. Nej - inte minsta susning faktiskt. Hoppas på fler finurliga ledtrådar.
RépondreSupprimerÅh vad kul med en quiz! Fast jag har ännu ingen ledtråd att dela med mig av ....
RépondreSupprimerOch âh vad roligt att ni är med!
RépondreSupprimer"på spåret" skriver Thomas, men är det inte snarare så att denne man spelat en roll i att vissa som tidigare varit på avvägar också kommit på rymmen?
RépondreSupprimerjag TROR att ni var inne pâ samma (fel)spâr. Rungande ledtrâd: säger jag fel om ni tänker pâ en som ger direktiv när det snarare handlar om en som tar?
RépondreSupprimerAha. Det är ju svårare. I den kategorin finns det fler nationalikoner än i kategorin jag först tänkte på (i vilken gissningen dessutom underlättas av att den ene är död! och att det inte är hans memoarer vet jag för dem har jag läst).
RépondreSupprimerHär lämnar jag walk-over.
Ja, vi båda - Anna och jag - var nog inne på samma person, regissören, poeten och mystikern. Uppenbart att det är fel. Men jag kommer banne mig inte in på en ny och klokare gissning. Inte blir det lättare av den nya bloggposten du skrivit Helena, där det nämns personer jag inte vet särskilt mycket om. Men är ytterst nyfiken på lösningen.
RépondreSupprimerMen, jag har en gissning, men jag vet inte hur jag ska gissa utan att säga namnet! Jo, kan det vara en man som delar utöver förstainitialen också efternamn med en svensk konstnär född 1851 i ett judiskt borgarhem?
RépondreSupprimerOm så är fallet, så delar vår man förnamn med en annan svensk bildkonstnär som i sin tur delar efternamn med en hel familj i en tredje konstform.
SupprimerMhm, mhm, jag tror vi är nâgot pâ spâret (för att fortsätta tâgtanken). Han har spelat inte bara för en av vâra egna nationalikoner, men ocksâ för en (minst) annan, vars ursprung finns i ovan text.
RépondreSupprimerFâ har väl dessutom avslutat en skâdespelarkarriär pâ ett mer elegant sätt än att ikläda sig en av de mest avslutande roller av dem alla - Krapp i La dernière bande, Beckett. Avslutningsvis kan tilläggas att undertecknad för snart ett âr sedan höll pâ att skriva ett upprört inlägg som aldrig blev skrivet över den ringa plats hans bortgâng tycktes ha i svensk media.
Lite listigt! Mannen ifråga, om jag nu inte missförstått allt, har spelat i en av ovan nämnde regissörs (poeten, mystikerns) filmer och Moskva skickade inte bara Thomas åt fel håll, även om jag inte riktigt kände igen tonfallet. Och båda har som sagt skrivit dagböcker.
RépondreSupprimerGunnar Strandberg