Det hade inte jag. En av de böcker jag grabbade ât mig under senaste Göteborgsvistelsen - noveller frân mellankrigsârens Berlin i vad det verkade intressant ton - var Farväl till Berlin och det visar sig vara det, intressant.
De finns utgivna i pocket för nästan ingenting alls och läsningen kan rekommenderas. Charmigt, pertinent och ibland mycket komiskt. Stilla dagar i Clichy i Berlinsk variant, lite. Dessutom med skarpt öga för Hitlers antâg.
När jag sedan skulle rekommendera läsningen för maken pâ franska och gjorde snabbsökning insâg jag att Världen förmodligen har större koll än undertecknad vad gäller herr I. Det var han som skrev boken som blev en mycket stiliserad och väldigt mode-ig film av Herr Mode själv, Tom Ford (det blev i mina ögon lite väl mycket moderiktiga glasögon i den för att riktigt ta den till sig, hur duktig Colin Firth än var och hur vacker Julianne Moore än är, men dock).
CI är alltsâ mannen bakom A Single Man. En enda man.
För stunden kan jag dock börja med att rekommendera Farväl till Berlin. Herr "Issyvoo":s betraktelser. 41 pix.
(En utgivning Lind & Co att ses som "den femtonde delen i serien Nittonhundra").
Farväl till Berlin är lite grann en once-in-a-lifetime-roman, ungefär som Salingers "Räddaren i nöden", i alla fall lyckades inte jag hitta något mer intressant av Isherwood. Men just den här var helt förtrollande, kvick och känslig.
RépondreSupprimerDen är baksidesmanus till "Cabaret", didn´t you know? En av 70-talets bästa filmer.
Jag tycker ofta man kan känna när en riktigt bra författare ligger bakom en film. Vilket inte är detsamma som att alla goda romaner blir goda filmer, men en annan som blev det var "Oskuldens tid", med Edith Wartons roman som förlaga. En alldeles utmärkt film, om den dåtida borgerlighetens krav på sina rekryter, och kärlekens hukande under reglerna för äktenskap. Där fanns mycket för Lacan att bita i ; ). Alla, nästan, gjorde misstaget att "cédé sur son désir".
Âh, Oskuldens tid. Som jag älskade den filmen när det begav sig (vâgar man se om den...? förmodligen, ja, om inte sâ för strâlande skâdespeleri och -are, samtliga. Jag minns mycket smäktande! Och suktande. Och suckande).
RépondreSupprimerCabaret - jo, jag läste mig till även detta och, vet du, jag har mao ocksâ en film att se fram emot, för, hör och häpna, sâ har jag aldrig sett den.
Jamen, så kul. Cabaret är en upplevelse; med många bra skådespelare, inte minst konferencieren, vad han nu hette, Grey kanske?
RépondreSupprimerVisst, jag minns också oskuldens tid som en mycket speciell film, välgjord, amerikansk, kostymerad, exakt, men ändå ytterligt levande; Klart att det hjälpte med "suckarnas" Michelle Pfeiffer och den hemliga trånadens Daniel Day Lewis ; )
Jag rekommenderar A Single Man när man brottas med vardagen och medelåldern. Jag insöp filmen OCH boken (i den ordningen, det gick utmärkt) för två år sedan, ganska exakt, och det var verkligen alldeles precis vad jag behövde då. Jag har skrivit här https://annannan.wordpress.com/2010/03/12/did-you-ever-take-mescaline-sir/
RépondreSupprimermen som vanligt handlar det egentligen inte vidare mycket om boken.
Det skulle inte förvåna mig om den sinnesstämningen och den platsen i livet är en förutsättning för att boken verkligen ska tala till en.
Hm. Annannan - du fâr mig mao att kanske vilja ta itu med A Single man ocksâ. Har sett filmen men blir kanske "tagnare" av boken (vilket i sig inte är sâ ovanligt, inte sant).
RépondreSupprimerNu när jag tänker pâ det. Visst fanns det lite "Död i Venis"-inspiration eller vad nu svenska titeln kan vara i A single man filmen. Även om jag dock föredrar den förstnämnde, men de blonda lockarnas unga pojkar fanns med i bägge, visst var det sâ? (OCH Oskuldens tids-suktandet, väl utbrett även här!).
Anna,
RépondreSupprimerjag hade svårt att få upp en annan länk från dig, och nu den här; det står https i början, tror du ska ta bort s...http räcker, ; )
Nu så, läser jag.
Aha. Så blir det nog när jag är inloggad själv när jag kopierar länken. Ska tänka på det!
Supprimer