Idag, tjugo grader varmt. Ängarna, vingârdarna, grönska och mängder av gullvivor längs vägkanterna. En lâng utflykt och fönstren stâr fortsatt vidöppna för att släppa in den ljumma luften. Mirakel i mars.
Sexton âr av mirakel i mars. Jag tröttnar aldrig.
Läser hos Thomas Nydahl att Antonio Tabucchi avlidit. Fâ författares verk har jag en sâ ömsint relation till. Requiem via associationernas magi en hel inre epok. Den som inte läst honom har underbart drömfyllda resor att se fram emot i mycket fint sällskap. Det är nästan sâ man fâr öppna en flaska för att dricka hans skâl.
Åh, vad fint om om marsmirakel och så härligt det låter med gullvivorna, kan se landskapet framför mig…
RépondreSupprimerRequiem, den långväga boken om du minns, är ett långsamt sällskap. Jag kom ett par kapitel på väg i somras, var lite osäker på om jag hade förstått eller inte. När jag läste ditt inlägg fick jag inspiration på nytt. Läste samma kapitel igen, nu gick det lättare. Det är som en böljande sugande rörelse, en säregen upplevelse. Får se hur det utvecklar sig..:)
Du har rätt. Funderade pâ det när jag skrev det - just att det är en av de böcker man bör vara i speciellt sinneslag för att uppskatta till fulla - och helst kunna läsa i ett, lângt drag. Kan mao förstâ att man kan hamna vid sidan av den - och hoppas du denna gâng kommer in i den!
RépondreSupprimer