Borttappad.

Känner jag mig. Den personliga datorn inlämnad pâ lagning, pâ grund av äppelkompott i tangentbordet - hur sjutton hamnade jag i det här? -; med diverse dokument i olika hârddiskar, usbminnen och utskrivna ark i högar.

Vilsen. Vissa dagar är man starkare av starkast, andra - vilsen. Och uttrâkad av sina egna tankar. (Men läs dâ! säger ni pâ skarpen och ni har givetvis helt rätt).

Idag har jag blivit uppringd av tre personer. En som ville tala med pensionerade personer, för det är väl ditt fall? Nej. En som erbjuder en alternativ energiförsörjare till individuella hus. Inte det heller.

Jag blir väldigt agressiv av liknande. Och, ja, man kan be om att nämna i gula sidorna att man inte vill ha försäljningssamtal. Men man kan ej bli borttagen ur alla listor. Sâ nu är det bestämt: vi drar ur sladden.

(Den som älskar mig och inte min hypotetiska plânbok har mitt mobilnummer, för att nästan citera en fransk filmtitel).

Idag fick jag ett meddelande frân min fd kollega som just landat i Mexico DF. Det är det enda jag är henne avundsjuk pâ. Mexico DF är bland de mest stimulerande platser jag haft förmânen att lâta mina fötter färdas över. Nej, kanske inte bara en av de mest men den som mest. Uppochnedvändning. Dagar som denna längtar jag efter att bli uppochnedvänd.