Efter ännu en lânghelg är jag nu sâ trött pâ helger att det heter duga - välkommen tisdag, välkommen vardag! Jo det är sant. En mânad av uppochnedställd värld är mer än jag riktigt stâr ut med.
Efter en igenmurad helg i regntermer lyckades vi med att inte riktigt slâ ihjäl varandra, bara nästan - men det är ju mycket bra för springandet, kom iväg bägge dagar bara för att fâ komma ut mol allena - är vi tillbaka i stan där vi för tio dagar sedan tog det gemensamma beslutet att stänga av byggnadens värme dâ det ju var sol. I ett dygn. Här pâkläds dubbla ylletröjor, vâr granne mötte oss igârkväll och undrade om vi var med pâ att be om att sätta pâ värmen igen - hon hade själv ägnat söndagen med ugnen pâ för att stâ ut.
Ja ni ser, Normalitet, det är vad världen behöver. Inte igenmurad himmel och kallt i maj.
Nu omfamnar vi samtligt och gâr in i tisdagen med glädje! (som han skulle sagt, frälsarpelle).
Godmorgon!
Jag längtar faktiskt också till vardag. Här har det inte varit några långhelger som ställt till det utan mer livet som på går i allmänhet. Nu vill jag bara ha ett hem, ett komplett hem med en säng där jag sover gott och en balkong med rosa blommor. Snart är jag där!
RépondreSupprimerSkulle precis skriva det - er flyttvardag ställer mer pâ kant än lânghelger! Lycka till med inboandet!
RépondreSupprimerHåhåjaja. Här har vi ju kris så vi har avskaffat en del helgdagar. Men varmt har det inte varit många dagar detta år. Än. Jag har inte lagt av undertröjan/linnet under blusen.
RépondreSupprimerMen jag har i det här blivit mycket lik min mamma, i det att jag gläds åt hur det svala vädret får vårblomningen och det ljusgröna att räcka länge. Tids nog ska det väl bli sommar. Även hos er blir det väl närmast garanterat det varje år, eller hur? Inte som i Sverige där man löper risken att sommaren var den där dagen "den dagen var jag på IKEA" som (Kajenn?) diktade.
Sâ sant, sâ sant - vârblomningen räcker längre MEN jag tycker inte vi njuter av den sâ särdeles iâr (dvs, syrenerna fÖrsvinner i det grâ...). I övrigt hâller jag helt med du!
RépondreSupprimerHär går det undan värre. Kastanjerna stod i knopp för tio dar sen. Nu svajar trädet i aningslös blom. Aningslös om alltings förgänglighet. Jag har också lite svårt för det här med en månad full av helger. Som om inte tiden var tillräckligt upprymd ändå: Hänryckt.
RépondreSupprimerHar inte upplevt en sån vår på länge. Sol i det oändliga, nu pausad med dimmiga fuktiga dagar, och en värme som tar livet av en. Jag menar det personliga livet. Av en. Man börjar lyfta. Man flyter ut i ljus. Och man vill inget annat just nu. Jag menar: Vad bråkar alla om?
Men - you see- detta är mitt första år som pensionär. He he. Ni unga har ingen aning om vilken glädje och vilken sorg som väntar.
Gabrielle - fint! Ljuset som fâr en att lyfta och flyta ut, det är vackert det! Kastanjer i blom i liknande toner, det är nog bland det vackraste livet ger.
RépondreSupprimer(Och nynnar sedan läsning av de tvâ sista raderna: Jag är en gammal fiskargubbe... Kan du? hoho).
För övrigt, âh, sâ fick jag plötsligt och intensivt Stockholmslängt av din kommentar. Nu, början pâ juni, ljuset, färgerna, transparensen. Ah.
RépondreSupprimerNej, men jag kan den här: Fiskarflecka lella, jag vill dig inget ella...Kan du?
RépondreSupprimerDen brukade min pappa sjunga för min mamma. Av nån anledning ; )
En mycket sen kommentar, en alltför sen natt. NU så, godnatt.
RépondreSupprimerNej, den kunde jag inte, lilla Nattuggla där! Eller lella nattuggla borde det ju förstâs varit: sâ sött!
RépondreSupprimer