Kort bokenkät - Animals - Keith Ridgway

Bokens titel: Animals
Författare: Keith Ridgway
Just nu pâ sidan: Ungefär drygt halva.
Tre meningar etc: Irländsk författare som hade gâtt mig helt förbi tills jag läste om honom här - och efter att ha läst den här inledningen pâ samma ställe blev jag än mer inspirerad - dvs antalet bortlagda böcker är iâr rekordhögt och efter att ha pâbörjat Dostojevskis Le Double (har ingen aning om vad svenska titeln är men det har säkert ni - dubbelgângaren?) och insett att upplagan vi hade var en översättning av Markowicz som ju för nâgot âr sedan marknadfördes hârt dâ han nyöversatt Dostojevsiks hela verk till franska pâ ett mycket nydanande sätt - äntligen fâr läsaren tillgâng till Dostojevskis ryckiga, hackiga stil - vilken i mina ögon massakrerat verket totalt och gjort det nästintill oläsligt - nâ, i väntan pâ att inhandla en annan översättning, vilket nu är gjort, tog jag upp denna Animals som inköpts samma eftermiddag jag läst ovan nämnda inlägg - OCH det är jag mycket glad för (tre meningar är ej mycket sâ man fâr tricksa lite, det inser ni?).
Man är nära, nära, berättarjaget och för första gângen pâ länge händer det som ju är sâ livsglädjande med riktigt bra litteratur, dvs att man har med romanen i det undermedvetna medan man lever pâ sitt eget liv; detta dubbelskapande som ju utgör en av grundanledningarna till läsning, en av de högsta vinsterna med läsning. Jag kommer pâ mig att tänka pâ Jonathan Coes första böcker - efter hans mästerverk What a carve up! dalade det ju tyvärr, antar att deadlines tyvärr i detta fall dödat en av vâr tids större författares andra författarliv - det där närsynta levernet, skrivandet, galenskapen i uppmärksamheten ägnad ât detaljer, en fläck pâ en matta i form av Australien, händer lagda pâ en bassängbotten och känslan av det, viljan att leva, viljan att känna. Ett närsynt jag som dock aldrig tappar bort sig, aldrig blir ointressant, man lever i det och jag tänker att Knausgârdsmodet har mycket att lära, eller snarare detta tilltalar mig än mer; att lyfta ribban, att lâta vardagen bli fiction och inte lâta fiction endast vara vardag. Vet inte riktigt hur jag skall ta mig vidare i denna enkät, men hade jag varit ni om ni varit som jag, dvs ovetande om Ridgways skrivandes existens, dâ skulle jag läst en varm rekommendation till läsning. Hans The long falling - Mauvaise pente, franska titeln, har vunnit flertalet priser och ligger pâ min hylla som nästa läsning vid sidan av le Double.

Betyg: Tycker det är underbart när nutida pärlor hamnar i mina händer sâ: 5.