Överraskningar

Söndag kväll förstod jag ju att det imorgon är Kristi Himmelfärds och därför röd dag. Därav lânghelg. Därav, med idag, 8e maj, röd dag, dagen friheten âter kom till Frankrike, mycket lâng helg.

Igâr eftermiddag packade vi därmed bilen full och här sitter jag âter i tystnaden, nu ock med köksbord (det tar sig!).

Springturen igârkväll, ni vet precis i gyllene skymning, magisk. Ett râdjur, en traktor, och sâ, ja, jag.

Färskpotatis frân granngârden (ja, faktiskt) och torsk, bägge inhandlade pâ marknaden. Nu har vi dessutom än fler marknader att välja pâ och det är en fin lyx att kunna köpa jordgubbar, sparris, potatis, mjölk-smör-yaghourt, champinjoner, you name it, frân odlingarna alldeles intill. Och, inte som i Paris, till hutlösa priser, i vart fall de marknader vi hade runt oss, men till lägre pris än stormarknaden. En vinn-vinn-vinn-vinn-vinn-situation.

Innan insomnande, funderingar kring framtida uppdelning mellan stad och land. Ett stort utan att vara jättekliv vore givetvis att byta litens skola och bosätta sig här. Ett annat att se till att tillbringa helger samt tisdag kväll till onsdag kväll här, samt lâta mannen bo över pâ egen hand en eller tvâ nätter därutöver. Vilket kanske skulle göra oss alla gott. Har man vant sig med ett antal nätter och morgnar pâ egen hand längtar man ofta tillbaka till det, inte som bas för tillvaron, men som en alternering (alienering, hoho). Den tystnad jag har just nu runt mig har jag aldrig hemma och oj vad jag längtar efter den, ofta. Vilket bâde talar för stad - med egna dygn - och land - alltid.
Skillnad mellan stad och land - pâ landet, tillräckligt mycket yta för att vi skall kunna glömma av varandra om dagarna.

Ni vet, ensamvargen (undertecknad) som behöver nâgot/nâgra runt en som man aldrig umgâs med, talar med, etc, men finns. Nâgot/nâgra kan vara personer som vistas pâ biblioteket samtidigt som en själv, eller arbetar där. Eller i blomsteraffären. Ensamvargen nummer tvâ (mannen) har redan kommit fram till att det ej är nödvändigt, han ligger dock tio âr före mig. Samt om han vistas här i ensamhet vistas jag i ensamhet i lägenheten, detta kan bli mycket bra (som jag längtat efter att vistas i ensamhet  lägenheten under mina âr av annat arbete).

Samt - springa ned tre minuter till skolan istället för att ta bilen visserligen bara fem minuter men dock.

Ja ni ser, fortsättning följer, en fundering som fâr ligga öppen, alternativ tvâ är dock att sätta i praktis from nästa vecka och jag tror det kan visa sig vara en utmärkt lösning.

Har ni sett Margarethe Von Trottas film om Hannah Arendt? Om inte tycker jag ni skall göra det.
Den behandlar inte hela hennes liv, men om en specifik period - när hon ber New Yorker om att fâ täcka Eichmann rättegângen i Israel. Om hur hon, som judinna som själv överlevt lägren, intellektuell, universitetsprofessor, blir anklagad av en hel omvärld att vara pro-nazi genom att rapportera hur Eichmann främst tycks vara en icketänkande människa som endast följt order och lytt sin hierarchi. Samt visat pâ att högt satt judar av olika anledningar stött samma system. Hur man i hennes pâstâende vill se en rättfärdigande av Eichmanns handlande. Hur hon menar att hon endast konstaterar att hans personlighet är ärketypen för den banala, ordinära människans personlighet - vilket därmed aldrig kan ursäkta hans handlande, men hur en icketänkande människa är kapabel till den allra högsta ondska. Hur hon stâr med ryggen rak och argumenterar när vänner och en hel samtid vänder henne ryggen, där hotbilden blir allt mer kvävande.
Men ocksâ en film om hur hon koncentrerar sitt liv kring just tänkande.

Detta om att sätta koncentrationen i tillvaron absolut först - det är ju ocksâ vad allt ovan handlar om.

Dessutom är Barbara Sukowa strâlande - minns ni henne som yngre hos Fassbinder, Lola? Ett mycket övertalande inre lugn som i kombination med Arendts personlighet - likt Lolas intensitet - ger upphov till stor skönhet.