Igârkväll dâ vi var pâ tu man hand tänkte jag se om passande liten kan vara ungefär fyra och nâgra mânader. Det var det.
Magin hâller i sig - och tro jag det: prinsessor, onda drottningar, en drake i introduktionsscenen och som krona pâ verket en vad man tror hemsk trollkarl. Samt musiken som trollbinder liten som stor. Rekommenderas mao som kvällsaktivitet till vilken förälder som helst.
Redan ouvertyren. Dryga sju minuter och alla dessa vackra ansikten (och flertalet av oss kända). Knäpptysthet och koncentration. Tilltaget fick mig att minnas Pasolinis svep över lärjungarnas ansikten som studerar hans Jesus.
I övrigt följer ju sedan guldkorn pâ guldkorn.
Tvâ genier i kombination som gjort allt för att trollbinda generationer - jag var beredd att se endast halva, strax före nio hade vi sett hela och det nynnades Papa-papa- tills sängdags.
Godmorgon!
Ja, den är fabulöst härlig levande vacker. Ouvertyren - hela livets nötskal av förväntan.
RépondreSupprimerNattens drottning och den gamle basbarytonen (dansken) som jag glömt namnet på f. tillfället. Ulrik Cold? Underbara alla. Och Erik Saeden. Carissimo!
Ja! Och vet du, i morse sâg vi dokumentären som ligger med som bonus, typ "bakom kulisserna". Jag älskar liknande med Bergman, han har ett sâ självklart sätt i liknande sammanhang. Âh om jag hade kunnat fâ arbeta med denne man. / Hängiven beundrerska.
RépondreSupprimer