Detta med att youtube automatiskt ger förslag pâ andra filmer när en är slut.
Mâste ju göra underverk för barns sprâköron?
Lillo tittar med förtjusning pâ arabisk tecknad film, gâr frân fransksprâkig Barbapapa till ett annat avsnitt pâ kroatiska. Sitter just nu vid min sida (sâ gick det med den ensamheten) och tittar pâ en rysk historia.
Och sjunger gärna egenpâhittade sânger "pâ japanska eller Kina".
ABC-sângen pâ engelska gick in pâ cirkus tre minuter häromdagen (ni vet "now I know my abc, next time come and play with me". Som ju faktiskt fungerar pâ de flesta sprâk, vi varvar sedan upptäckten svensk, fransk och engelsk version).
Liksom A-ram-tam-tam, guliguliguliguli ram-tam-tam (minns ni exakt vilket sprâk det handlar om? jag - ej). Den är visserligen enkel, men dock.
(Inom parentes kan tilläggas: visst är det intressant att det är sâ mycket enklare att sjunga pâ främmande sprâk än att tala dem? eller lära sig meningar? Borde utforskas ocksâ vad gäller vuxeninlärning. Svenska sânger, inga problem; uttala vissa saker, skamsel-känslor att inte riktigt lyckas redan mycket aktiverade vid fyra ârs âlder).
Koltrast är bland det svâraste hon gett sig pâ, ord-sett sett, men skam den som ger sig. När hon för tvâ dagar sedan entusiastiskt förklarade att hon sett solklastar pâ gräsmattan tog det mig ett tag att förstâ. Nu börjar hon närma sig perfektion.
Strängt taget skulle de ju kunna heta solklastar också. Just koltrast är för all del ett ord man förstår såväl delar av som anledning till, men annars är det ju många fåglar och fiskar och växter som heter saker som är lika märkliga och obegripbara som koltrastar. Men att du kom på det!
RépondreSupprimerDet där med att sjunga respektive tala på främmande språk är intressant. Jag antar att uttalsdelen av talandet ligger närmre musikdelen? Att vara musikalisk hjälper att ta till sig uttal, har jag fått berättat för mig, fast inte av en språkvetare, så jag vet inte hur stark underbyggnaden är för påståendet.
Strängt taget skulle det absolut kunnat heta solklast!
RépondreSupprimerSjunga respektive tala - jag tror att det ocksâ ligger nâgot sâ "banalt" eller basiskt som att ett ligger närmre lek och inget allvar - "man talar inte, man bara sjunger" - och mindre press ger mindre pretentionshets. Det där med att "säga fel", eller inte säga helt rätt, det kommer tidigt. Eller i vart fall om man har en personlighet som den lilla - det skall vara helt rätt eller inte alls (vilket gäller ocksâ för det mesta, man fâr inte titta pâ henne göra ngt innan hon har full koll, tills dess fâr man blunda eller gâ ut. Undrar var hon har det frân..., hrm hrm).
Om man inte leker "härma-leken", dâ jäklar ger hon sig pâ ungefär samtliga ord utan hämningar. Lek. Sâng. Fint!
Att vara musikalisk är en annan del av det hela, inte riktigt samma problematik, och pâ vilken jag är benägen att skriva under och ändâ inte. Dvs jag tror det ofta är sant men att man ocksâ finner ung lika mânga exempel pâ motsatsen!