Vi ât middag pâ en bât nere pâ den spegelblanka älven. Det bubbliga vinet fantastiskt gott, det gulorange ljuset frân de allra första gatlyktorna varmt i vattenblänket.
Väskan packad. Âter lördag. När man är mitt inne i spiraler av arbetsresor orkar man (oftast) med dem utan att riktigt tänka pâ dem (förutom diverse krisupplevelser ute pâ diverse flygplatser genom âren). När man börjar ta sig ur spiralen gâr det desto trögare. Man blir helt enkelt i allmänhet trögare.
Klockan ställd. Alldeles för tidigt. Schemat lagt, i stort sett kommer det gâ runt runt dygnet runt förutom nâgon femtimmars paus här och där som kallas natt.
Jag har nya, svarta, blänkande ballerinaskor som väntar mig i väskan, evenemanget till ära. För att mina fötter are worth it. Eller them. Det finns inget ömsintare än ett par ballerinaskor.
O så vackert, nu ska man börja gissa var du bor också; Loiredalen?
RépondreSupprimerJobba inte ihjäl dig redan före jul bara.
Instämmer! Vackert och härligt med bubbligt vin.
RépondreSupprimerMen det där med att resa i spiraler låter inte så effektivt;-) Dessutom brukar det inte löna sig i längden att arbeta för mycket. Bara utifrån ett kortsiktigt tänkande.
Hej bâda - och tack för kommentarer. Resa i spiraler är ibland effektivt - i vart fall var det det för mig; för mig höll det i nâgra âr medan jag hade mycket roligt, slet som ett djur, grät bittra târar bland allt jag lärde mig - när jag, ja, arbetade alldeles för mycket och nu fortsatt periodvis gjort det (men det rör sig mycket bestämt mot ett slut, pâ just DET jobbandet). Kort sagt, ja, kortsiktigt tänkande, pâ det vis att man inte kan hâlla pâ sâ alltför länge, men samtidigt lângsiktigt för den här tiden kommer jag för alltid bära med mig och skulle aldrig velat vara den utan. Har stärkt hela mig. Fâr âterkomma till det vid senare tillfälle.
RépondreSupprimer